1-0 till mig...
Jag personligen är omåttligt stolt. Det här är MIN första älg. Nu står det 1-0 till mig :-))))
Jaja även om det är nått träd i vägen så kan man ju se att det är en älg, eller hur????
Oskar Wilde blev alldeles wild han, hua hur ska det gå för den hunden?
Det är så härligt i skogen nu. All snö är borta och det är faktiskt inte så blött heller. När vi for hemåt så passerade vi dessa underbart vackra tranor vid början av Svartrönningsvägen. De blev lite tjuriga när jag klev ut och började fota, precis som Sambon :-)
Ja tänk vad livet kan vara enkelt. Det är så jävla skönt när enkelhet kan tillfredställa och räcka till. Jag blir glad av en skogspromenad och sover gott sen.
Familjen Thorells lilla djurklan är bara så himla söta. Jag gjorde ett liten fotobesök igår och fick denna ljuvliga bild på 10031. Visst e det bara för härligt. Vill tjuva hem den å ha å gosa med ju:-)
Igår kväll så hade vi finbesök hemma vid. Bocken kom på en liten visit, kändes faktiskt som om han ville komma in.
Ja så här brukar det faktiskt gå till hemma hos mig och i mitt liv. Och det är jag nöjd och tacksam över :-)
Fläsklägg alá Canon
Nyss hemkommen med en underbar liten Canon som kommer att göra livet så glatt för mig. Tänkte att jag ska berätta för sambon när han kommer hem och då behöver jag ett genomtänkt argument. Och det har jag!
- Jag kommer förmodligen att tillbringa en hel del tid med dig på jakten, jag fotar och du skjuter :-)
- Du kommer att få reda på tack vare mig, vart det bästa viltet finns någonstans...
Låter inte dessa argument bra så säg? Hur som helst så är jag, och snart sambon, glad för de kommande bilderna.
Vi har nu i ca fem veckor ätit enligt LCHF och det går fortfarande bra. Jag har nog inte några problem alls jag, medan sambon och sonen har ett trytande tålamod ibland. Men de är duktiga som kämpar på.
Idag ska jag bjuda på fläsklägg, hm!
Ja, hur det nu ska bli utan rotmos. Funderar på att köpa en liten kålrot, så att man iaf får lite smak på blomkålsmosen som jag tänkt göra. Det kan väl ändå inte göra såååå mycket, eller?
Inget är som en snorig höna :-)
Helgen har varit supermysig. Vi har påtat på i trädgården Magnus och jag. Det är otroligt svårt att vara still när man är ledig, fastän man är sjuk :-) Hönsgården är nu så pass redo att börja förändras. Vi ska gjuta ett betonggolv och bygga reden inne i hönshuset och utanför ska vi bygga ny inhängnad. Det kommer att bli så bra så. Sen är det bara för höns, kycklingar och en tupp att flytta in. Ska bli så roligt att få nya husdjur. Hoppas bara att katterna och Oskar Wilde kan hantera intrånget :-)
Gårdagen vara skön, mycket sol och grillat på uteplatsen. Kenneth, Jocke och Lisa kom och mamma var på benen hon med. Helena och Kjell fick en kopp kaffe, dom ville inte ha grillat, Helena skulle göra en stek hon. Mamma visade upp sin nya bil som hon fått av Kenneth och Jocke. Den var fin och den gick bra också, riktigt pigg bil. Skönt att mamma har något bra att åka i, hon har ju harvat omkring i Audin länge nog nu. Madde hade varit väldigt glad om hon varit med, det var liksom hennes vilja som fick bestämma detta köp tror jag.
Åh vad jag saknar min syster nu, hon blir så levande i denna årstid också. Den var hennes bästa tror jag, vår-sommar. Nu skulle hon åkt omkring på olika handelsträdgårdar och köpt lite växter, sen skulle det vara en livlig diskussion kring Oskar Wildes kommande jaktår. Ja mycket hade hänt nu och vi konstaterade igår att det blir nog en svår tid framöver, för man saknar ju henne så.
Du var allt Men det var länge sen
Jag vill skriva dig ett brev. Tala om mig själv och komma dig lite närmare. Jag saknar dig och jag saknar tiden. Den tid som funnits. Då vi hade ett liv tillsammans och ibland inte tillsammans
Jag är inte olycklig, jag mår rätt bra för det mesta. Livet blev väl inte direkt vad jag drömde om. Blev ditt?
Men det känns som att det inte gör något. Drömmarna var en bra drivkraft.
Jag satt på Katalin härom kvällen med en vän, och saknade dig. Kom på mig själv att frekvent titta mot dörren. Jag önskade att du skulle komma in, att vi skulle ge varandra en kindkyss och att vi skulle glädjas över att få en stund tillsammans. Det hade varit så roligt. Det var bra musik, god öl och en känsla av frihet.
Tillvaron består idag av kärlek, jobb och måsten. Tråkigt om man tar det i omvänd ordning!
Eller hur?
Våren kommer snart och jag står i mitt växthus och funderar över kommande grödor och mitt i det infinner sig känslan av att vilja fly. Alltid :-)
Tiden då vi levde ett liv med varandra är så avlägset, nästan som det aldrig hänt. Visst?
Skratten och gemenskapen, humorn och musiken. Samtalen då vi diskuterade vilt och högljutt.
Ditt tänkande. Du svalde inte färdigtuggade åsikter. Du tänkte själv.
Då gjorde du avtryck på mig. 
Grusvägen
Det jag kallar mitt hem finns längs en grusväg. Varje dag färdas vi på denna lilla väg. Den ger avtryck varje dag. Man kan se att människor och fordon har färdats där. Vattenpölar som man måste hoppa över finns längs hela vägen, brunt vatten som är geggigt och som man inte vill ska blöta ned fötterna. Gräset börjar snart att gro längs dikeskanterna, och det gräset kommer senare att gömma spår från djur för mitt öga, Oskar Wilde däremot hoppas vi komma att känna dofterna från det som kan vara vilt byte. Maskar och andra kräldjur ser jag varje dag kräla över vägen i hopp om näringsrik föda. 
Vägen är så levande hela året. Den måste blidkas varje årstid. På våren skottas den av och jämnas till, försök görs att jämna ut vattenpölsgroparna. På sommaren måste den sladdas och fyllas på med lite extra grus. Till hösten har den blivit så jämn och fin att det känns fel när den märks ut med fula märken inför vinterns antågande. Och till vintern har den fullt upp med att driva igen all snö för oss som färdas längs den fortfarande.
Men hur föränderlig den än är så är det den vackraste vägen hem till mig.
