Bamsesmattes

Sjukskriven men glad ändå, så brukar det Inte vara!
Indien spökar i huvudet och i drömmarna, nattsömnen är inge vidare, men säkert övergående.
Vilken fantastisk resa jag varit med om! Sett vackra platser, haft avslappning i strandkanten, förnimmat nya vänner, och tagit del av Indien som jag så länge har väntat på.



För femton år sedan var det några vänner till mig som åkte iväg till Indien och jag kunde inte följa med. Men deras berättelser när de kom hem tog jag del av och då bestämde jag,  att en dag så....
En av killarna som följde med på den resan vände och åkte därifrån direkt, han stod inte ut med att se eller lukta Indien. Skillnaden blev alldeles för stor.
Honom kan jag verkligen förstå idag, och då har jag bara sett det bästa av Indien, Goa.
Fattigdommen och människoöden är svår att se, frustrationen blir såååå stor.



Det finns några ställen en viss tid på dagen som man kan hitta lugnet och försöka komma i balans, det är på stranden. Många var promenaderna på morgonen i strankanten med det ljumma vattnet som strilar mellan tårna. Vågorna från Indiska oceanen var ibland milda och timida så att öronen fick sin vila, men de flesta dagar var det bara att försöka synka med de vilda käftarna.














Ansikten som för alltid kommer att finnas kvar och i tanken fundera över deras livsöden. De två hundarna har det bra som är omhändertagna av någon och de verkar följas åt. Korna ägnar sig åt pension-retreat vid stranden, och varför inte :-)
Jordnötskillen kommer kanske en dag att inse att  det finns något mer värdefullt än pengar och förhoppningsvis gå tillbaka till skolan i norra Indien eller var det Pakistan? Drivet har han redan så överlevnaden är ett faktum :-)
Kanske kommer stranden att för alltid vara mamma-pineapple´s och då rullar ju stålarna in till hennes familj, men de andra som står utanför då, när ges de tillträde? De som också har behov. Money talk!