Bamsesmattes

Häromdagen så sköljde det massor med känslor över mig,  och för ovanlighetens skull så kunde jag hantera dem på ett bra sätt. Ett bra sätt för mig. Alla kanske inte håller med , men det skiter jag helt enkelt i.
En mycket god vän, som jag tycker så mycket om, fick ett allvarligt besked från sin läkare. Med allt vad det i detaljer innebär säger jag inte, men som man förstår så är det inte lätt att få sin vardag och verklighet i gungning som värsta sjögång.
Jag var ledig dagen efter detta, och som vanligt så har man ju saker planerade att göra vid ledighet mitt i veckan. Vaknade tidigt och det snurrade i skallen, gråten var nära och jag kände att jag åter igen höll på att tappa fotfästet känslomässigt. I detta så förstod jag att mina förehavanden under dagen fick ställas åt sidan. Jag kunde inte vara rationell. Känslorna var tvungna att få komma i första hand. Kraften kom till mig som ett under och jag tog fram mitt staffli och målarfärgerna. Sen målade jag ur mig gråt, ilska och frustration. Jag blev stark och kunde se framåt, jag skapade en barriär som var vilande och kraftfull.




Tiden har skapat detta åt mig. För en  tid sedan kunde jag inte alls hantera sådana här enorma känslor på ett funktionellt sätt. Men det kan jag tydligen nu, och det är bra för mig.
Min syster har genomgått en cancerbehandling under flera månader som nyligen avslutades. Min sambo har startat upp en tuff behandling för bara några veckor sedan. Detta har jag inte alls kunnat hantera. Känslorna har varit för överväldigande. Och jag har inte haft några verktyg. Att kunna skapa sig ur kriser är en gåva och den ska man vårda.  Att inte kunna hantera sina känslor är grymt  frustrerande och destruktivt.

Hallelulja solen skiner och jag börjar att känna mig bättre nu. Snuva feber och förkylning är inte att leka med. Vad är det som händer med en när man bara är sjuk hela tiden? Är det inte det ena så är det det andra. Motståndskraften är jäkligt nedsatt och allt tar bara om hela tiden.
Nu vill jag ha vår och med den ska solen skina, droppar från taket ska höras, pirret i kroppen ska flöda,  mina nära och kära ska må bra och framtiden ska kännas spännande.
Idag sitter jag och funderar över vårt hus och vad vi har gjort med det under det här året som vi bott här. Har skrivit ned allt på ett A4 ark och då syns det lite tydligare att vi varit väldigt effektiva. Vi har snickrat, målat, lagt golv, spikat vägg, tapetserat, satt in duschkabin, tagit ned 5st stora murkna björkar på tomten, gjort en vedbod, gjort ett skotergarage, byggt en trappa, glasat in verandan, spikat panel i verandan, sett över hängrännor och gjort tillägg där det brustit och mycket mer.
Men framför allt har vi njutit av att bo här på denna underbara plats. Vi är så tacksamma över att få ha den här platsen som vårt hem. Här kan man känna sig fri, här får skaparlusten fritt utrymme, och solen är framme nästan jämnt. I hagen bakom huset har vi på sommaren haft fyra stycken tjurar som gått och betat och smaskat i gräset, ibland har de kommit fram till oss och pratat lite eller bara varit nyfikna på vad vi hållit på med. Katterna våra kan springa omkring i höggräset och jaga möss hur mycket de vill. Sonen och hans kompisar har ofta varit hemma och kunnat njutit av de stora utrymmerna som huset ger. Magnus kan bara ta sin skoter och åka ut på en tur när han vill, och om jägarlusten infunnit sig så är det i stort sett bara för honom att gå över vägen till hans jaktmarker. Jag har kunnat husera i huset i stort sett hur jag vill, det är mycket att inreda. Loppisar har varit välbesökta för min del, där har jag hittat mycket till huset. I växthuset har jag provat på mina odlartalanger, som inte är så goda, men förhoppningsvis med tiden ska bli.

Här finns ett hjärta som vi har kunnat njuta av och som vi får kraft och glädje från. Vi blir till bättre människor här. När vi flyttade hit så sa vi att vi inte ska hålla på att rusta och ha några stora projekt det första året. Det har vi inte heller haft. Men nu börjar det bli dax för ett projekt. Vi vill göra om i källarvåningen. Inte så stora förändringar utan mer en upprustning kan man väl säga. Men det är inte bara att sätta igång för att man vill. Vi ska må bra också och just nu är inte Magnus så himla pigg, så vi får se när det blir av. Hans mående och hälsa går före allt annat. Under tiden får vi njuta av vår plats på jorden.

         

         

Var till Ramundbergen och åkte skidor, slappade, och after skiade. Jag och Karin åkte med Pulsen på skidresa av riktigt "sällskapsresetyp". Vi hade tre vackra dagar i fjällen. Åh vad det gjorde gott!!!



Fjällvärlden  är helt underbart vacker, och den gör så gott för själen. Jag blir lugn och får krafter av naturen där.



Skidåkningen var suverän med backar som var både lätta och svåra. Vi begav oss ut i en svart pist en dag, men när vi kommit en bit i den var jag tvungen att åka in i skogen fär att vända där, runt en björk :-)))



After ski var grymt bra på lördagen. Vi drack några öl och rockade fett till Feejk. Grymt trevligt och skitbra musik, lill-killen som blev uppraggad på scen gjord några sköna poses.







Sista dagen tillbringade Karin och jag naturligtvis i några solstolar uppe i baken :-)

         

Under tiden som Anna Holmstén skiade på fjället!



Kolla in vilken häftig lösning här nedan...



Ramundbergen invigde sin nya toppstuga under lördagen och då blev man bjuden på öl ch snittar, mums!
Häftig byggnad eller hur?











Coolt ställe !
Inredningen var suverän, bara att det var en matta på golvet gjorde det hela så lugnt och tyst, möblerna kändes sköna och för att inte tala om utsikten.

Nu är Don hemma igen. Skönt att få rå om honom själv igen. Febern har gått ned och han äter och dricker som han ska. Vi har en gedigen sjukvård här hemma nu. Två gånger om dagen ska han ha antibiotika Amimox, som faktisk är ganska lätt att ge honom. Det får han i rent förebyggande syfte, så att det inte ska bildas några bakteriehärdar nu när han har så dåligt immunfösvar. Ögondroppar ska ges fyra gånger om dagen och tillika andra droppar i ögonen så att det inte retar för mycket, han är ju så känslig i dem. Samtidigt så ska man ögonbada och det gillar han inte!



I och med att vi inte hade någon försäkring på Don så kunde vi gärna inte ha honom liggande på sjukhuset flera dagar/nätter än dessa två. Så nu blir det till att åka hem på luncherna och vårda. Men huvudsaken han mår rätt så bra. Det kan ju bli en långvarig process det här, när katter blir drabbad av virus så kan det hålla i sig länge. Måste bara säga att personalen på djursjukhuset i Falun är de bästa, så proffisionella och vänligt bemötande. Tack ska ni ha för er omvårdnad av Don. Kommer tillbaka om en vecka eller så för att kontrollera honom. Snart är han förhoppningsvis lika busig igen som han kan vara.



Och då blir Bamse nöjd kan jag lova, han saknar Don och hans bus.