Bamsesmattes

Häromdagen så sköljde det massor med känslor över mig,  och för ovanlighetens skull så kunde jag hantera dem på ett bra sätt. Ett bra sätt för mig. Alla kanske inte håller med , men det skiter jag helt enkelt i.
En mycket god vän, som jag tycker så mycket om, fick ett allvarligt besked från sin läkare. Med allt vad det i detaljer innebär säger jag inte, men som man förstår så är det inte lätt att få sin vardag och verklighet i gungning som värsta sjögång.
Jag var ledig dagen efter detta, och som vanligt så har man ju saker planerade att göra vid ledighet mitt i veckan. Vaknade tidigt och det snurrade i skallen, gråten var nära och jag kände att jag åter igen höll på att tappa fotfästet känslomässigt. I detta så förstod jag att mina förehavanden under dagen fick ställas åt sidan. Jag kunde inte vara rationell. Känslorna var tvungna att få komma i första hand. Kraften kom till mig som ett under och jag tog fram mitt staffli och målarfärgerna. Sen målade jag ur mig gråt, ilska och frustration. Jag blev stark och kunde se framåt, jag skapade en barriär som var vilande och kraftfull.




Tiden har skapat detta åt mig. För en  tid sedan kunde jag inte alls hantera sådana här enorma känslor på ett funktionellt sätt. Men det kan jag tydligen nu, och det är bra för mig.
Min syster har genomgått en cancerbehandling under flera månader som nyligen avslutades. Min sambo har startat upp en tuff behandling för bara några veckor sedan. Detta har jag inte alls kunnat hantera. Känslorna har varit för överväldigande. Och jag har inte haft några verktyg. Att kunna skapa sig ur kriser är en gåva och den ska man vårda.  Att inte kunna hantera sina känslor är grymt  frustrerande och destruktivt.