Vad är väl en vanlig dag?
Idag har det varit en riktig bra dag. JAg har gett en massage som gav mig styrka!!! Och det mina vÄnnEr är en Fantastisk käNNsla. Att kunna Ge och att känna GLÄdje.
Har dessutom börjat att tänka framåt igen, och det är jag så tacksam över att jag kan, det är ett friskhetstecken. Vilket innebär att det inte är någon större risk att fastna i en långdragen depression utan det är sorgearbetet som fortskrider. En sorg som drabbar oss livet ut.
Jag och Magnus var på havet i lördags, segla med Gerda stod det i annonsen. Segla kan man inte när det inte finns någon vind!!!!!!
Under hela sommaren har det blåst av bara helvete, varenda dag och hårda vindar eller hur?
I lördags var det kav lugnt på havet. Inte en liten bris. Nada!!!
I fem timmar tillbringade vi på denna brigg. Det var så tråkigt att jag nästa började en anställning där. Funderade faktiskt på att gå och fråga om jag kunde hjälpa till i köket eller nåt. Magnus sa att det fick jag inte.
Ja det var bara att pussas det. Många pussar blev det. Till och med det blev tråkigt till slut ;-)
Visar några bilder av det som växer i mitt växthus. Engelsk Pelargon är det på första bilden. Den är ju så fin. Men i år har det inte varit mycket med någon växtlighet heller. Hoppas på ett bättre år nästa år. Tror jag bara ska ha smultron och blommor då :-))
Tomaterna är det inte mycket med heller, förutom att de är himla fina till utseendet. Små men naggande goda.
....vindruvorna ska vi inte tala om....hihihi men de är söta :-)
Kram å Puss :-)
Har dessutom börjat att tänka framåt igen, och det är jag så tacksam över att jag kan, det är ett friskhetstecken. Vilket innebär att det inte är någon större risk att fastna i en långdragen depression utan det är sorgearbetet som fortskrider. En sorg som drabbar oss livet ut.
Jag och Magnus var på havet i lördags, segla med Gerda stod det i annonsen. Segla kan man inte när det inte finns någon vind!!!!!!
Under hela sommaren har det blåst av bara helvete, varenda dag och hårda vindar eller hur?
I lördags var det kav lugnt på havet. Inte en liten bris. Nada!!!
I fem timmar tillbringade vi på denna brigg. Det var så tråkigt att jag nästa började en anställning där. Funderade faktiskt på att gå och fråga om jag kunde hjälpa till i köket eller nåt. Magnus sa att det fick jag inte.
Ja det var bara att pussas det. Många pussar blev det. Till och med det blev tråkigt till slut ;-)
Visar några bilder av det som växer i mitt växthus. Engelsk Pelargon är det på första bilden. Den är ju så fin. Men i år har det inte varit mycket med någon växtlighet heller. Hoppas på ett bättre år nästa år. Tror jag bara ska ha smultron och blommor då :-))
Tomaterna är det inte mycket med heller, förutom att de är himla fina till utseendet. Små men naggande goda.
....vindruvorna ska vi inte tala om....hihihi men de är söta :-)
Kram å Puss :-)
Min sorg har sitt uttryck och sin tid
Jag gråter innombords, min kropp svarar med att kännas sig blytung av sorg. Jag är så jävla ledsen och livet känns totalt meningslöst nu. Vill inte,orkar inte. Tankarna flyger hela tiden till avlägsna stunder, ibland är vi i stallet och sköter om hästarna, eller så är vi ute och rider eller kör någon häst. Helt plötsligt kommer jag ihåg hur det var när jag berättade för Madde att jag var gravid med Didrik. Vi körde häst uppe i Åbron och hon blev så glad för våran skull. Jag hade bestämt mig för att inte leva med Didriks pappa, och Madde stöttade mig och sa att det kommer jag att fixa ändå. "Du e stark Anna" sa hon och så har du ju oss andra. "Det här kommer du att klara". Hon var så Madde, hela tiden väldigt supportiv, hade framtidstro för oss alla. Om man försökte sinka henne, att ta det lite lugnt blev hon arg. Det gick väldigt fort i hennes liv. Hon hade svårt att ta in att vi värnade om henne, att vi ville hennes bästa. Hon skulle liksom ha rätt att tycka om alla, men vi andra behövde inte tycka om henne. Undrar varför hon var så?
När jag var lite så fick jag ibland vara med henne och hennes kompisar, men det kostade. Jag var en liten slav som fick åka till kiosken för att handla godis och cigg och så :-)
Men jäklar inåda när hon fick reda på att jag börjat röka, då fick jag en utskällning och sen övertalade hon mig att sluta. "Du får tusen kronor om ett år om du slutar nu" sa hon. Tänka er jag var då kanske tolv år, och i hennes plånbok kan det väl inte funnits tusen kronor som legat och skräpat. Ett år gick, det var inte svårt alls att inte röka. Jag fick mina pengar och sedan när jag blev lite äldre började jag igen. Nu vid 44 års ålder har jag en sådan längtan till ett rökfritt liv. Jag kan låta bli nästa hela tiden, men åker ett glas vin fram är det svårt att låta bli. Nu röker jag inte längre och det känns verkligen inte som om jag kommer att göra det mer heller. Madde var rökare i nästan hela sitt liv, det kan vara en stor orsak till att hon blev drabbad av en sådan aggressiv cancer. vad vet man?
Sonen sa igår; mamma har du märkt vad det blåser? Ja... sa jag.... det e nog Madde som kommit fram nu. Nu rör hon nog till uppe i himmlen serdu!
Hennes kropp kommer vi aldrig att se mer...men hennes närvaro kommer för alltid att finnas kvar ändå. Vi kommer att känna av henne och minnas hennes liv tillsammans med oss. Minnena finns kvar för alltid. Det känns på sätt och vis som en lindring just nu.
Jag kommer att sakna min syster så länge jag lever och förmodligen ha ett behov att berätta om henne, sorgen och framtiden.
Tills dess kram till er alla som *hjälper, stöttar, Kramar och pussar*
Jag älskar Er :-)
När jag var lite så fick jag ibland vara med henne och hennes kompisar, men det kostade. Jag var en liten slav som fick åka till kiosken för att handla godis och cigg och så :-)
Men jäklar inåda när hon fick reda på att jag börjat röka, då fick jag en utskällning och sen övertalade hon mig att sluta. "Du får tusen kronor om ett år om du slutar nu" sa hon. Tänka er jag var då kanske tolv år, och i hennes plånbok kan det väl inte funnits tusen kronor som legat och skräpat. Ett år gick, det var inte svårt alls att inte röka. Jag fick mina pengar och sedan när jag blev lite äldre började jag igen. Nu vid 44 års ålder har jag en sådan längtan till ett rökfritt liv. Jag kan låta bli nästa hela tiden, men åker ett glas vin fram är det svårt att låta bli. Nu röker jag inte längre och det känns verkligen inte som om jag kommer att göra det mer heller. Madde var rökare i nästan hela sitt liv, det kan vara en stor orsak till att hon blev drabbad av en sådan aggressiv cancer. vad vet man?
Sonen sa igår; mamma har du märkt vad det blåser? Ja... sa jag.... det e nog Madde som kommit fram nu. Nu rör hon nog till uppe i himmlen serdu!
Hennes kropp kommer vi aldrig att se mer...men hennes närvaro kommer för alltid att finnas kvar ändå. Vi kommer att känna av henne och minnas hennes liv tillsammans med oss. Minnena finns kvar för alltid. Det känns på sätt och vis som en lindring just nu.
Jag kommer att sakna min syster så länge jag lever och förmodligen ha ett behov att berätta om henne, sorgen och framtiden.
Tills dess kram till er alla som *hjälper, stöttar, Kramar och pussar*
Jag älskar Er :-)
Änglarna har blivit fler, min syster är nu i himlen.
Inatt passerade min syster himlens portar till sista vilan. Hon har under ett års tid kämpat mot en agressiv cancer. Men inatt tog änglarna med henne till ett bättre ställe. Hon lämnar efter sig sin sambo Kenneth och sonen Jocke. Vi hjälper och stödjer varandra så gott vi kan och försöker förstå det ofattbara. Livet kommer att gå vidare men nu så känner vi inte riktigt så. Vi bevarar hennes minne för alltid.
