Vänner är som balsam
I morse var det ett jäkla skitväder. Vaknade upp flera gånger under morgonen, men trynade ner igen. Klockan var väl i tiotiden när jag klev upp. Snö snö snö så långt ögat nådde. Tung snö som virvlade runt och försökte hamna på marken. Men det mesta hamnade på min bil såg det ut som.
Men så kom jag ihåg. Idag hade jag bestämt med min goa vän Karin att ha en loppisdag! Jippi och not jippi.
Under flera veckor har inte mitt själsliv varit i funktion, och under gårdagen var det som allra värst. Det har satt sina spår. En skitjobbig ångest har härskat och med den har jag utvecklat både förkylningssymtom och feber. Det värsta är ändå att jag inte riktigt vet varför det varit/är så här. Jag har heller inte kunnat göra något åt det.
Hur som helst så visste jag att det blir inte bättre om jag häckar hemma i sängen. Jag måste upp och ut bland vänner. Jag fick tvinga mig själv att ta mig ner till stan där jag skulle träffa Karin. Vi började på loppiset i Sandviken. Gjorde några fynd och åkte sen vidare. 
På kvällen bestämde vi med andra kompisar att träffas hemma hos Maria för att käka lite och mysa. Vilken medicin, mina vänner tog mig på en själslig lättare vandring genom en helt vanlig kväll. Fann på andra sidan att det känns bättre och lättare nu. En stor dos av vänskap. Det var vad jag behövde. Jag älskar Er alla.
