Bamsesmattes

Att ha hälsa är att vilja. Katie Eriksson utvecklar en tankegång om att viljan har betydelse för hälsa: att man ska "vilja" hälsa.
-När vi blir svaga och sjuka, orkeslösa i kroppen och viljelösa i tanken, sviktar vår vilja. Då är den djupaste formen av stöd, förmågan att kunna stödja en annan människas vilja, oumbärlig.




Jag sitter och läser i Vårdfacket om vart hälsobegreppet står idag. Och förstår att här finner vi något viktigt. Enligt Svensk sjuksköteskeförening, SSF är människan enhet av kropp och själ och ande. Begreppet hälsa är därför inte bara frihet från sjukdom utan något som innefattar hela människan och formas av hennes upplevelser.

Jag tror mig förstå vad som menas. Även om vi inte har en sjukdom som ger oss en direkt diagnos kan man ha frånvaro av hälsa. Och även om man har en sjukdom med diagnos så kan man ha hälsa.
Det är individen som helhet som bestämmer själv hur det är. Inte vi i sjukvården.
Flera personer i min närhet, både i arbetet och i det privata har under ett års tid fått allvarliga diagnoser som cancer, virussjukdommar, hjärtproblem o s v. Flera av dem ser inte sig själva som sjuka, de har blivit drabbade av något som ska besegras och som är övergående. De har en vilja att fortsätta leva och de har en hälsa som sviktar, men hälsan består ändå i olika skepnader.

När jag då ger mitt stöd till de olika individerna, har jag en känsla av medmänsklighet och kärlek i mig som är otvunget. Hemma kan jag dessutom visa och ge mycket kärlek i min omvårdnad. Här ställer jag upp och uträttar sådant som den andra inte  orkar, jag visar förståelse och delar känslor. Jag blir en ställföreträdande vilja, för den sviktar hos en orkeslös person som en ostämd gitarrsträng. Men framförallt ser jag till att personen känner sig älskad i den orkeslösa tillvaron, vi kramas och ger varandra smekningar, vi kysser varandra, han ser att han är värdefull i mina ögon. Jag tror att det har betydelse. Och vi skrattar ofta. Hälsa är inte långt borta då.

I arbetslivet kan det vara betydligt krångligare att visa denna kännslosamhet som är så viktigt för ett friskare och hälsosammare liv. Jag vill inte beröra mina patienter på det viset. De betydelsefulla kärleksgesterna uteblir. 
Ofta finns inte det någon som helst beröring att tillgå för dessa individer.
Men ändock ser jag att viljan finns till hälsa. De vill bli piggare, de vill sluta röka, de vill att såret ska läka, de vill att demonerna ska försvinna, de vill inte ha ett tvång , de vill vara orädda.
Men de når ofta inte ända fram. Och hur ska jag som omvårdande bära mig åt för att hjälpa till ett hälsosammare liv?
Hur ska jag stödja dess vilja? Hur ska jag veta när de har hälsa, när hälsan kommer i så många olika skepnader?

Jag jobbar dagligen med personer som har psykisk ohälsa och hela tiden måste jag kunna balansera vad som är hälsa och ohälsa. Jag måste kunna se vad som är vad, och dessutom ha verktyg för att främja hälsa. Men att se personer i en helhet är inte lätt. Det kan bli så himla tokigt ibland. Hur ska jag kunna bedömma vad som är hälsa för den andre egentligen?
Jag är sjuksköterska och jag har inte alla svar, men jag har en vilja :-)