Bamsesmattes

Fortsätter mitt nya levnadstema. Ta hand om Dig själv. Försök att sätta dig själv först i ledet, testa en eller några gånger i veckan med att tillåta dig själv att komma först och att du själv är viktigast.
I morse var jag iväg på ett litet miniseminarium. Mina arbetskamrater var inte överförtjusta men heller inte helt taggiga. Jag hade tillåtelse av chefen ska tilläggas. Jag sa till mig själv att det här behöver jag kanske höra, jag behöver  input. Och varifrån får man det om man inte aktivt hämtar det sjäv. Bra gjort Anna!
Jag tillät mig att komma etta. Ovant och lite vingligt. Men sååååå behövligt.
Jag har under några veckor FÅTT massage var fjortonde dag.  Jag GER ofta massage själv och har under flera år misskött att ge mig själv belöningen av avkoppling som massagen skapar, nu ska jag fortsätta ta massage så ofta jag kan. Gör det Du också.



Sen har vi alla våra tankar. De skapar den vi Är. Tankarna kan man styra i vilken riktning man vill. Allt du behöver göra är att ta kommandot över dem. Vara medveten om vad som är positiva tankar och vad som är negativa tankar. Ibland är det så lätt att skylla på känslorna. Jag är en kännslomänniska säger jag ofta. Som om det är vad jag är. Det är jag inte. Jag är mina tankar.
I lördags hade jag trevligt på lokal med mina vänner. Underbar kväll! TAck iGen!!!!
Fick där en jättefin blomsterarrangemang av Pia och en flaska vin av Maria, som oturligt nog blev kvar där när vi åkte hem (ja ja ja :-)
Idag kilade jag in där och skulle hämta grejerna, då blir ägaren alldeles förvånad och säger: Var det dina grejer?
Ja, sa jag och skämdes lite. Ja, jag måste bara beklaga sa han, men det var en kille här på lördagen som hävdade att det var han saker, så han tog dem.
Vill faktiskt inte bli arg. Den här killen ska dessutom inte få mig på dåligt humör, han har snott mina presenter men han ska inte få mitt humör. Hoppas han någon gång får reda på att han tog mina presenter som mina vänner gett mig. För i det här fallet hoppas jag att han känner skuld.
Själv mår jag bra ändå. För jag känner kärlek.  Kram Anna!