Med glädjen i handväskan
Första dagen på resten av mitt liv. Är idag! Jag har tillbringat fyrtiofemårochniomånader ganska exakt på denna jord, rätt lång tid om man tänker tillbaka på det som varit, men ganska kort tid om siffrorna bara är siffror.
Tänker mycket på Madde nu för tiden. Jag vaknar med henne i tankarna och jag går och lägger mig med henne på näthinnan. Hon finns runt mig hela tiden, ibland mer påtagligt. Det är faktiskt skönt att veta att hon är här att hon fortfarande är så levande i minnesbilderna. Jag tar fram henne hela tiden. Mamma har det svårare. Hon liksom tar inte fram bilderna och gör de levande, hon försöker tränga undan istället. Men så fort vi träffas så pratar vi mycket om Madde. Imorgon fyller Jocke sjutton år, och det är ju nu vi kommer till Maddes lyckligaste dag. Det är nu hon skulle varit så glad och stolt. Hon hade varit och fixat presenter, som Jocke förmodligen redan hade fått i förväg, HON kunde inte bärga sig :-), och städat och bett mamma göra tårtan. Hon hade gjort verandan fin med blommor och annat. Hon hade gått omkring och myst, det vet jag. Nu vet jag att man har rätt när man får höra att tiden läker alla sår, ja det gör det på de som har gjort sig illa. I sorgen så är det inget som läker, det bleknar.
Det är ju tur att vi har så himla mycket ätt glädjas åt i livet, så att vi inte går omkring och sörjer bort det. Tänk vad barn kan göra en glad. Max berättade att han denna säsong gjort tio mål hittills och med ett pillemariskt grin konstaterade att den ännu inte var över heller. Han har mycket att se fram emot han!
Magnus ser fram emot att om en vecka tillbringa semester i två veckor, utan några måsten. Och det är lika för Mia. I morse hittade jag fyra stycken grodor i min damm. De glädjs nog åt sitt nyfynna vattenhål, och hundarna för att de har hittat något nytt att jaga vid tillfälle.
Koltrasten i Magnus hand har också mycket att glädjas åt. Magnus räddade "Kålis" ur vårt växthus där han med all säkerhet inte trivdes. Han flög mot rutorna hela tiden och var rejält illa däran när han infångades. Men repade sig ganska snabbt och kunde fortätta sitt fria fågelliv ett tag till. Det måtte väl vara lycka!!!
Tänker mycket på Madde nu för tiden. Jag vaknar med henne i tankarna och jag går och lägger mig med henne på näthinnan. Hon finns runt mig hela tiden, ibland mer påtagligt. Det är faktiskt skönt att veta att hon är här att hon fortfarande är så levande i minnesbilderna. Jag tar fram henne hela tiden. Mamma har det svårare. Hon liksom tar inte fram bilderna och gör de levande, hon försöker tränga undan istället. Men så fort vi träffas så pratar vi mycket om Madde. Imorgon fyller Jocke sjutton år, och det är ju nu vi kommer till Maddes lyckligaste dag. Det är nu hon skulle varit så glad och stolt. Hon hade varit och fixat presenter, som Jocke förmodligen redan hade fått i förväg, HON kunde inte bärga sig :-), och städat och bett mamma göra tårtan. Hon hade gjort verandan fin med blommor och annat. Hon hade gått omkring och myst, det vet jag. Nu vet jag att man har rätt när man får höra att tiden läker alla sår, ja det gör det på de som har gjort sig illa. I sorgen så är det inget som läker, det bleknar.
Det är ju tur att vi har så himla mycket ätt glädjas åt i livet, så att vi inte går omkring och sörjer bort det. Tänk vad barn kan göra en glad. Max berättade att han denna säsong gjort tio mål hittills och med ett pillemariskt grin konstaterade att den ännu inte var över heller. Han har mycket att se fram emot han!
Magnus ser fram emot att om en vecka tillbringa semester i två veckor, utan några måsten. Och det är lika för Mia. I morse hittade jag fyra stycken grodor i min damm. De glädjs nog åt sitt nyfynna vattenhål, och hundarna för att de har hittat något nytt att jaga vid tillfälle.
Koltrasten i Magnus hand har också mycket att glädjas åt. Magnus räddade "Kålis" ur vårt växthus där han med all säkerhet inte trivdes. Han flög mot rutorna hela tiden och var rejält illa däran när han infångades. Men repade sig ganska snabbt och kunde fortätta sitt fria fågelliv ett tag till. Det måtte väl vara lycka!!!
Kommentarer
Trackback
