Livet och Balansen
Vaknade på morgonen i det ljuva ljuset i vårt sovrum. Solstrålarna försöker tränga sig in bakom rullgarinerna och skapar reflextioner som kan vara så himla sköna. Där i dovet mellan sömn och vakenhet så rullade en tanke över mig som gjorde att jag blev klarvaken. Balans. Det är balans som livet själv går ut på. Mina tankar, handlingar och känslor strävar alla mot att skapa balans.
Motsatser som man då onekerligen kommer att tänka på är ju individuella, i den meningen att vi gör val efter eget huvud, efter egen känsla osv.
Jag har en förkärlek till att skapa något oavsett. Jag tycker att man ska hjälpa människor som har det besvärligt eller svårt i sina liv, det är inte svårt att vara medmänniska. Rättvisemärket har falnat något med åren, det finns ingen rättvisa i världen. Så är det bara.
Så till min nyfunna insikt. När jag skapar så gör jag det på bekostnad av min ork. Skapandet pressar liksom ur mig livskraft. Allting kostar, inget är gratis. Och det anser inte jag gör något. För skapandet i sig är så oerhört tillfredsställande. Oavsett vad det är man skapar. Om jag försöker skapa en bättre tillvaro, eller bättre hälsa för någon annan person, som jag faktiskt gör i mitt arbete ganska ofta. Så kommer så småningom behovet att skapa för mig själv i lugn och ro. Det estetiska måste få sitt utrymme. Det glädjefyllda sitt och då utan ångest eller oro.
Tänk på årstiderna, de är ju till för att vi här i de nordliga delarna av världen ska ha balans. För att vi inte ska bli galna av tristess. Jag kan inte tänka mig ett liv där vi enbart har sommar och värme eller kyla och mörker. årstiderna är till för oss här uppe att vi ska stå ut i det här klimatet. Balans.
Det känns som den här bollen eller jordklotet måste ha en viss balans för att överhuvud taget kunna hänga kvar i sin axel. Och då handlar det inte bara om gravitationen, utan även i den själsliga nödvändigheten. Vi människor är ett redskap för detta ändamål. Och kanske meningen med livet?
Kan vi skapa balans så har vi lyckats. Man måste vara nere för att kunna vara uppåt, man måste känna sorg för att kunna vara glad, man måste vara hungrig för att kunna bli mätt. Och man måste arbeta för att kunna känna sig fri. När dessa nödvändigheter tränger sig på och inte längre kan hålla sig inom vissa ramar. Bör man agera. Låt dig följas av dessa insikter. Och hur du gör det är ditt ansvar och omdömme.
Trevlig sommar mina vänner :-)
Motsatser som man då onekerligen kommer att tänka på är ju individuella, i den meningen att vi gör val efter eget huvud, efter egen känsla osv.
Jag har en förkärlek till att skapa något oavsett. Jag tycker att man ska hjälpa människor som har det besvärligt eller svårt i sina liv, det är inte svårt att vara medmänniska. Rättvisemärket har falnat något med åren, det finns ingen rättvisa i världen. Så är det bara.
Så till min nyfunna insikt. När jag skapar så gör jag det på bekostnad av min ork. Skapandet pressar liksom ur mig livskraft. Allting kostar, inget är gratis. Och det anser inte jag gör något. För skapandet i sig är så oerhört tillfredsställande. Oavsett vad det är man skapar. Om jag försöker skapa en bättre tillvaro, eller bättre hälsa för någon annan person, som jag faktiskt gör i mitt arbete ganska ofta. Så kommer så småningom behovet att skapa för mig själv i lugn och ro. Det estetiska måste få sitt utrymme. Det glädjefyllda sitt och då utan ångest eller oro.
Tänk på årstiderna, de är ju till för att vi här i de nordliga delarna av världen ska ha balans. För att vi inte ska bli galna av tristess. Jag kan inte tänka mig ett liv där vi enbart har sommar och värme eller kyla och mörker. årstiderna är till för oss här uppe att vi ska stå ut i det här klimatet. Balans.
Det känns som den här bollen eller jordklotet måste ha en viss balans för att överhuvud taget kunna hänga kvar i sin axel. Och då handlar det inte bara om gravitationen, utan även i den själsliga nödvändigheten. Vi människor är ett redskap för detta ändamål. Och kanske meningen med livet?
Kan vi skapa balans så har vi lyckats. Man måste vara nere för att kunna vara uppåt, man måste känna sorg för att kunna vara glad, man måste vara hungrig för att kunna bli mätt. Och man måste arbeta för att kunna känna sig fri. När dessa nödvändigheter tränger sig på och inte längre kan hålla sig inom vissa ramar. Bör man agera. Låt dig följas av dessa insikter. Och hur du gör det är ditt ansvar och omdömme.
Trevlig sommar mina vänner :-)
Kommentarer
Trackback
