Bamsesmattes

Häromdagen kom Navets sånglärka Helene nynnande på en liten melodi och det lät så mysigt. Vi var några på jobbet som jobbade under helgen, och då finns det lite mer utrymme till trevliga samtal och lite samkväm :)
Kom in i ett litet härligt mående och allt kändes ganska bra. En tanke slog mig; Vi männniskor har inte alltid varit så här goda och sökande efter kärleksfulla relationer. Det måste vara drifter som gjort oss till dem vi är. Vi har alla påverkats av olika drifter.




Som musikaliska driften. Den kommer till oss i olika stunder, vi lever med den på fler olika vilkor. Musiken ger glädje, musiken ger stöd, musiken ger tillförsikt, musiken ger tröst, ja jag kan fortsätta hur länge som helst. Men det har ju inte alltid varit så. När de första människorna levde här på jorden så var de i första hand överlevare och sökare.
De visste inte vad musik var. Men någonstans på vägen måste ju ljudandet framskridit och fått plats hos människan, som något unikt och behövande. Vi måste någonstans där också blivit kärleksfulla tror jag, eller i allafall börjat utveckla den känslan. Vad kan det då varit som gjorde oss människor kärleksfulla? Kan det varit insikt av dess betydelse eller var det en ren skön känsla som växte fram inom oss?
Var det musiken som gjorde oss kärleksfulla? var det så vi utvecklade känslan för varandra så är ju musiken idag otroligt underskattad. Egentligen :-)