ÄlgJakten i Dalsäng
Följde med Jaktledaren i Dalsäng ut i markerna. Fantastikskt hur gött det är att vara ute bland skog hundar och en och annan jägare. Vi hade en otroligt fin och kall dag som väntade. Började naturligtvis alldeles för tidigt i min mening. Men den här veckan är det Sambon som får bestämma. Och han vill vara i tid han:-)
Jag går tillsammans med hundförare därför att det är sååå jobbigt att sitta still, och därför att min sambo och jag har en sån jäkla förmåga att reta oss på varandra i passet.
Å så mycket som man får vara med om som "hundförarassistent" oj oj. Mycket roligt, och jäkligt frustrerande ibland. Älgarna går åt ett håll, hundarna följer efter. Passkyttarna sitter på sina pass och hundförarna försöker ge logistik ett namn. Ja men hur lätt kan det va?
En och annan bild blir det. Har svårt att tänka mig själv som jägarae. Inte bara för skjutandet utan allt det geografiska. Hallelulja hur i herrans namn går det att till egentligen? Att veta vart man är? att veta vart alla andra är? och åt vilket håll pipan siktar?
Tänk vad härlig skogen kan vara och man behöver inte alls skjuta älg, för mig räcker det bra med att skjuta en fin bild.
Crossroad is a starter :-)
Alla har milstolpar i livet eller hur? När man hade sex första gången, tog körkort, fick barn, tog sin examen osv, osv. Min nyaste är; när jag sa upp mig från HO eller den dagen jag bakade surdegsbröd första gången. Står just nu i en korsning och vet inte riktigt åt vilket håll jag ska, men en sak är säker, jag ska inte tillbaka där jag kom ifrån.
Framtiden är ett nytt kapitell och det känns mer spännande än skrämmande. Jag tror på min egen förmåga, mitt mod och flexibilitet. Drivkraften är så stor att förändra. Livet står ju inte still, det går liksom vidare och tar förr eller senare slut. Drömmar skall förverkligas och glädjen skall bestå.
Till hösten beger jag mig ut på pilgrimsfärden i Spanien, och längre än så vet jag inget om vad eller vart jag ska vara. Jag har sagt upp min tjänst i Sandvikens kommun, och är så glad över det. Modet segrade. Handikappomsorgen och jag ska gå skilda vägar, det är dax nu.
Nu vill jag lära mig något nytt, och få en ny tillvaro, kanske resande eller pendlande. Kanske jobbande eller pluggande. Jag vet inte. Än. Men följer nogsamt min planering över mitt ovetande liv ändå. Är man diciplinerad så fungerar det bra.
Har faktiskt massor med ideér, men är mycket mottaglig för tips och förslag. Tror att det är så utveckling sker :-)
Kram på Er och ha en enormt SKÖÖÖÖÖN sommar :-)
Framtiden är ett nytt kapitell och det känns mer spännande än skrämmande. Jag tror på min egen förmåga, mitt mod och flexibilitet. Drivkraften är så stor att förändra. Livet står ju inte still, det går liksom vidare och tar förr eller senare slut. Drömmar skall förverkligas och glädjen skall bestå.
Till hösten beger jag mig ut på pilgrimsfärden i Spanien, och längre än så vet jag inget om vad eller vart jag ska vara. Jag har sagt upp min tjänst i Sandvikens kommun, och är så glad över det. Modet segrade. Handikappomsorgen och jag ska gå skilda vägar, det är dax nu.
Nu vill jag lära mig något nytt, och få en ny tillvaro, kanske resande eller pendlande. Kanske jobbande eller pluggande. Jag vet inte. Än. Men följer nogsamt min planering över mitt ovetande liv ändå. Är man diciplinerad så fungerar det bra.
Har faktiskt massor med ideér, men är mycket mottaglig för tips och förslag. Tror att det är så utveckling sker :-)
Kram på Er och ha en enormt SKÖÖÖÖÖN sommar :-)
Mitt liv är inte likt Ditt liv det är Mitt liv
Vilken fantastisk Liv!!!!
Kram på er alla
Det känns som livet fortsätter här och nu. Det stannar inte upp och har en i sina allra hungrigaste käftar. Avståndet har blivit betydande och kontrollen är min igen. Jag talar naturligtvis om sjukdomssvängen senast. Fick 4 st antibiotikatabletter och hipps vipps så var 8 veckors lidande över.
Svensk sjukvård kan vara riktigt mesig!
Nu tar jag över igen, rodret är mitt, jag visar vad skåpet ska stå i mitt vardagsrum.
Under perioden då jag var i mina diarréers våld så kom jag till insikt över hur kort livet är och hur lätt det är att tappa livsgnistan. Jag bestämde mig för att när jag blir frisk så ska jag göra allt för att det ska fortsätta vara så och se till att sköta om mig själv såväl fysiskt som psykiskt. Ta vara på mina relationer som gör mig glad, leva efter devisen att lycka och glädje ska eftersträvas i större delen av mitt liv. I och för sig svårt då jag anser att lycka är en färskvara. Men what the fuck vem äter möglig ost :-)
Samt att jag ska göra det som jag tycker är kul och inte Bara det min sambo tycker är roligt. Ni vet för bekvämlighetens skull :-) Som att sitta bredvid i soffan och titta på hockey eller snoker.
Samt att jag ska göra det som jag tycker är kul och inte Bara det min sambo tycker är roligt. Ni vet för bekvämlighetens skull :-) Som att sitta bredvid i soffan och titta på hockey eller snoker.
Jag ska göra mina grejer och leva mitt liv. Ja nu ska ni ju inte tro att vi inte har gemensamma intressen, det har vi !!
Äntligen bestämde jag mig där någonstans att bege mig ut min pilgrimsvandring. I Spanien. Ensam. 80 mil.
Mina räddslor skall besegras och mitt liv ska bli mitt igen. Drömmen att göra denna resa har jag haft i många år, men som sagt det har bara varit en dröm. Som nu blev en nödvändighet!!!!
Jag har många speglar i mitt liv. De är verkliga speglar. Speglar som jag i flera fall faktiskt inte bett om men av någon anledning finns där ändå. Jag ser saker jag inte tycker om och som jag inte vill bli. Och någon gång måste man ju göra sig av med detta. Den gången är Nu.
Musik är en stor del av lycka anser jag, musik gör att man glädjs inuti och man rör på kroppen. Då utsöndras måbrahormoner. Och mina kommer i extra stora portioner tror jag :-)
Tidigare i livet när man blev till, när man präglades att bli, den man så småningom blev, så kom olika musik stilar att försöka ta sin plats i mitt hjärta. Därav att jag faktiskt tycker om när Flammingokvintetten drar en repa med någon dansbandsdynga eller sa jag denga? :-) Min mamma och mina storasystrar spelade sånt när jag var liten ju. Hela tiden! Jerry Williams är fortfarande någon jag går igång på!!!
Jag älskar idag all musik som spelas i min bil. Thåström är den absoluta favoriten och Caroline af Ugglas känns rätt för mig. Spotyfi I love!
Den andra delen av mitt liv som jag kickar igång på är träning. Jag blir knäppare om Jag inte rör på mig. Rörelse är livets motor. I skogen helst. Hoppandes över sten och rötter i mossan den gröna. Fotleden stärks upp utan att du märker det, knäna får röra sig fritt och höftleden får sig en genomkörare den liksom aldrig får på ett gym. Magen ser nu till att stärkas upp och ditt immunförsvar blir bara starkare och starkare. Bröst och axlar, rygg och nacke ges tillfälle att hälsa på miljöer de kanske i vintertid inte är van vid. Och så kommer vi till huvudet, ögonen, smaken,känseln och hörseln. Vad händer där tro?
De stimuleras och stimuli är bra!!!
Människan behöver sina stimuli för överlevnaden, för att orka med att vara människa. Tänk att då och se vackra naturen i all sin glans, när regndroppar blänker i trädens grenar och på mossan som ligger fint. Doften av detta är oslagbart. Känslan av frihet och att man är en del av detta går inte av för hackor. Är man trött är det bara att böja sig ned och ta ett blåbär så får man lite energi till livs. Till detta hörs ljuvliga stämmor från fåglars sång. Ja i mitt liv har jag tur, att jag vill, och kan ta till vara detta :-))))
Kram på er alla
Guldkorn
Hämtade sonen i går kväll. Han sa en sak som gjorde att jag höll på att köra av vägen.
-Nu börjar jag få kläm på matten, jag tycker det är kul. Idag har jag gjort ca 40 tal och märkte det knappt!!!Trodde väl aldrig att den meningen skulle komma, han har varit så otroligt avig mot matematik i hela sitt unga liv :-) Men barn är ju föränderliga som tur är. 
Har ni märkt att ljuset är på väg tillbaka! Det är sådan skillnad mot för några veckor sedan bara, och det gör så gott. Den här mörka tiden på året blir bara värre och värre för mig. Jag kan knappt hantera mörker längre. Livet blir såååå tråkigt, humöret såååå lågt och när jag är låg sååå är jag bedrövlig!!
Vad ska man göra då? Ta ledigt i 3 månader varje säsong och åka utomlands? Nä det funkar ju inte riktigt så. Det måste finnas andra sätt att hantera det hela. Jag funderar på om man ska försöka få arbetsgivaren att gå med på att man kan få jobba när det är mörkt, så man kan vara ute under dagens ljusa timmar så mycket som möjligt. För mig tror jag att det skulle funka, men arbetsgivare är nog inte lika possitivt inställd :-)
Viktigaste i livet är ens goda vänner och familjen!!! Jag blir mer och mer övertygad om vikten av att odla sina relationer oavsett om det är kärleksrelationer eller vänskapsrelationer. Har nu under en ganska lång period varit och är fortfarande dålig i magen. Diareer som inte vill ge med sig och i och med det så blir man ju ganska isolerad. De flesta vill inte träffa mig (iochförsigförståerligt) och jag är inte så pigg på att träffas heller då mitt immunförsvar är ordentligt försvagat. Inga fler åkommor TACK.
Men till saken. Gud vad jag saknar umgänget och mitt liv. Facebook räcker verkligen inte till, egentligen så suger det riktigt ordentlig i sådana här situationer. Man villl ju inte vara någon som bara sitter å klagar på fejan och inte heller vara den som är där och är avundsjuk på människor som verkar ha så trevliga/roliga liv!!!
Nä facebook har visat sin negativa sida, fejan har fått mig att känna mig överflödig, och det är inte någon trevlig kännsla. Visst har man fått massa gulliga och snälla inlägg som man tackar för :-) Men man vill inte vara där om man inte kan leverera en possitiv feedback.
Men mina kära som kommer och lägger sig i mitt liv, som drar ut mig, om så bara för en lite stund. Som ringer å frågar om man behöver hjälp med nått eller bara undrar hur det är. Ni är ALLT för mig. Hos er behöver jag inte känna mig överflödig eller som en gnällkärring. Hos er känner jag att jag duger och räcker till. Även om jag är låg, dålig eller bedrövlig för stunden. Jag är ju åxå föränderlig som tur är:-)
Plåster på såren
Vilken fantastisk fin dag det varit idag, var på prommenad med Oskar Wilde, och jag ramlade omkull åxå. Gjorde inte mig illa, men fasiken vad rädd man blir just i "ramelögonblicket" :-)
Är lite mör nu efter alla dagar med diareér och humöret är ju då inte direkt på topp.
Ja vad gör man då?
Tittar på bilder från underbara Indien och på underbara vänner :-)
Älskade lilla Norea med sin mamma Therese, gud så många"vill inte" det finns in en sån liten tös :-)
Rogga i sin nyköpta hatt, den är ju jättefin och praktisk. Coolfaktorn på topp!!!
Fantastiska Fia friserar frillan på indisk klippotek numera undrar hur det blev?
Killarna som gjorde vår hotellvistelse så avslappnande och trygg det bara kunde bli. Riktiga hjältar, jobbade från 06 på morgonen till ca 23 på kvällen. Däremellan så tog de hand om otrevliga hotellgäster på sitt eget sätt :-)
Mammas nya kille!!!
Underbara Germany Bakerý´s kaffe och vi var sååååå impad:-)
Ja livet Är orättvist. Det finns ingen rättvisa i världen. Flickan balanserar för sin överlevnad. Tjejen i bakgrunden visar sina tuttar!!!
Är lite mör nu efter alla dagar med diareér och humöret är ju då inte direkt på topp.
Ja vad gör man då?
Tittar på bilder från underbara Indien och på underbara vänner :-)
Älskade lilla Norea med sin mamma Therese, gud så många"vill inte" det finns in en sån liten tös :-)
Rogga i sin nyköpta hatt, den är ju jättefin och praktisk. Coolfaktorn på topp!!!
Fantastiska Fia friserar frillan på indisk klippotek numera undrar hur det blev?
Killarna som gjorde vår hotellvistelse så avslappnande och trygg det bara kunde bli. Riktiga hjältar, jobbade från 06 på morgonen till ca 23 på kvällen. Däremellan så tog de hand om otrevliga hotellgäster på sitt eget sätt :-)
Mammas nya kille!!!
Underbara Germany Bakerý´s kaffe och vi var sååååå impad:-)
Ja livet Är orättvist. Det finns ingen rättvisa i världen. Flickan balanserar för sin överlevnad. Tjejen i bakgrunden visar sina tuttar!!!
Indien Indien Indien
Sjukskriven men glad ändå, så brukar det Inte vara!
Indien spökar i huvudet och i drömmarna, nattsömnen är inge vidare, men säkert övergående.
Vilken fantastisk resa jag varit med om! Sett vackra platser, haft avslappning i strandkanten, förnimmat nya vänner, och tagit del av Indien som jag så länge har väntat på.
För femton år sedan var det några vänner till mig som åkte iväg till Indien och jag kunde inte följa med. Men deras berättelser när de kom hem tog jag del av och då bestämde jag, att en dag så....
En av killarna som följde med på den resan vände och åkte därifrån direkt, han stod inte ut med att se eller lukta Indien. Skillnaden blev alldeles för stor.
Honom kan jag verkligen förstå idag, och då har jag bara sett det bästa av Indien, Goa.
Fattigdommen och människoöden är svår att se, frustrationen blir såååå stor.
Det finns några ställen en viss tid på dagen som man kan hitta lugnet och försöka komma i balans, det är på stranden. Många var promenaderna på morgonen i strankanten med det ljumma vattnet som strilar mellan tårna. Vågorna från Indiska oceanen var ibland milda och timida så att öronen fick sin vila, men de flesta dagar var det bara att försöka synka med de vilda käftarna.
Ansikten som för alltid kommer att finnas kvar och i tanken fundera över deras livsöden. De två hundarna har det bra som är omhändertagna av någon och de verkar följas åt. Korna ägnar sig åt pension-retreat vid stranden, och varför inte :-)
Jordnötskillen kommer kanske en dag att inse att det finns något mer värdefullt än pengar och förhoppningsvis gå tillbaka till skolan i norra Indien eller var det Pakistan? Drivet har han redan så överlevnaden är ett faktum :-)
Kanske kommer stranden att för alltid vara mamma-pineapple´s och då rullar ju stålarna in till hennes familj, men de andra som står utanför då, när ges de tillträde? De som också har behov. Money talk!
Indien spökar i huvudet och i drömmarna, nattsömnen är inge vidare, men säkert övergående.
Vilken fantastisk resa jag varit med om! Sett vackra platser, haft avslappning i strandkanten, förnimmat nya vänner, och tagit del av Indien som jag så länge har väntat på.
För femton år sedan var det några vänner till mig som åkte iväg till Indien och jag kunde inte följa med. Men deras berättelser när de kom hem tog jag del av och då bestämde jag, att en dag så....
En av killarna som följde med på den resan vände och åkte därifrån direkt, han stod inte ut med att se eller lukta Indien. Skillnaden blev alldeles för stor.
Honom kan jag verkligen förstå idag, och då har jag bara sett det bästa av Indien, Goa.
Fattigdommen och människoöden är svår att se, frustrationen blir såååå stor.
Det finns några ställen en viss tid på dagen som man kan hitta lugnet och försöka komma i balans, det är på stranden. Många var promenaderna på morgonen i strankanten med det ljumma vattnet som strilar mellan tårna. Vågorna från Indiska oceanen var ibland milda och timida så att öronen fick sin vila, men de flesta dagar var det bara att försöka synka med de vilda käftarna.
Ansikten som för alltid kommer att finnas kvar och i tanken fundera över deras livsöden. De två hundarna har det bra som är omhändertagna av någon och de verkar följas åt. Korna ägnar sig åt pension-retreat vid stranden, och varför inte :-)
Jordnötskillen kommer kanske en dag att inse att det finns något mer värdefullt än pengar och förhoppningsvis gå tillbaka till skolan i norra Indien eller var det Pakistan? Drivet har han redan så överlevnaden är ett faktum :-)
Kanske kommer stranden att för alltid vara mamma-pineapple´s och då rullar ju stålarna in till hennes familj, men de andra som står utanför då, när ges de tillträde? De som också har behov. Money talk!
Hittar gamla dagböcker....åh så kul
Visste från början att vi gjorde fel. Att vi var egoistiska.
När han kom nedför trappan, stod jag i baren. Jag hörde redan på dina steg vad du gick för. Vi log mot varandra, presenterades och förstod.
Att vi blev kära. I varandra. Vi var redan kär. Det blev vi direkt vi sågs.
Jag kunde inte styra känslorna. Fick dåligt samvete.
Ville vara i din närhet hela tiden. När vi möttes i dörren kysstes vi. När vi stod i hissen kysstes vi. När vi gömde oss i baren kysstes vi. Vi var som eldar och vi brann.
Kärleken har aldrig slocknat. Bara vårt mod och vår styrka. Vi lämnar inte. Det räcker med att vi båda vet. Att vi älskar varandra i hemlighet.
Vi har fått bambi i hagen :-)
Bilden e för jäkla dålig!!! Det är Magnus som tagit den :-)
Men det är faktiskt ett liten kid där emellan träden :-)
Kajak för mej till Nya platser jag inte kände till :-)
För några veckor sedan köpte jag en kajak. Hade sedan våras, när jag inspireras av Lars Monsens resor i Nordkalotten, bestämt mig att köpa en egen. Inte för att göra sådana resor som han, men på något sätt kunna fånga en del av den frihetskänsla det medför att ge sig ut på vattnet alldeles ensam.
Nu har min frihetslängtan börjat få utdelning. Jag paddlar några gånger i veckan och tänker ta det lite lungt så här i början när man fortfarande är som Bambi på hal is. Det är skitjobbigt för armarna att paddla en timme och det är lite läskigt att ge sig ut över stora vatten. Men jag avskräcks inte så lätt, snart har jag fullgjort min första dagstur.
Semester I Love :-)
Nu har min frihetslängtan börjat få utdelning. Jag paddlar några gånger i veckan och tänker ta det lite lungt så här i början när man fortfarande är som Bambi på hal is. Det är skitjobbigt för armarna att paddla en timme och det är lite läskigt att ge sig ut över stora vatten. Men jag avskräcks inte så lätt, snart har jag fullgjort min första dagstur.
Semester I Love :-)
Nu vankas det God Mat i Forsbacka
Äntligen så öppnar Danne och Pia Pettersson sin resturang Robin Hood i Forsbacka!
Lördag den 18 Juni så är det premiär och fulladdat i köket. Ser verkligen fram emot
Er Laxpanna och inte att förglömma äkta Planksteken!!! Mums!!!
Hela sommaren kommer det att serveras mat från torsdag till söndag och det är ju bra
efter paddlingsturen, båtturen eller som uppladdning inför dansen på Laduholmen.
Kanske bara på söndagar säga till sambon, att vi lagar inte själv, Vi åker till Robin Hood ist!!!
Seya!!!
Jäderfors it´s a BIG swimmingpöööl
Jag Kan Visst !!!
Jag blev så in i helvete upprörd, jag blev fantastiskt ledsen, jag grät och kände mig såååå trampad på. Snoret rann och ögonen blev knallröda. Det kändes verkligen inte bra!
Då helt plötsligt tänkte jag så här: Jag går å tränar, så jag får lite känslor förbrända!!!
Tänk att jag tänkte så. För första gången någonsin efter jag blev rökare!!!
Jag tänkte och kände träning :-)))))
INTE CIGG!!!
Jag har ändrat beteende!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Då helt plötsligt tänkte jag så här: Jag går å tränar, så jag får lite känslor förbrända!!!
Tänk att jag tänkte så. För första gången någonsin efter jag blev rökare!!!
Jag tänkte och kände träning :-)))))
INTE CIGG!!!
Jag har ändrat beteende!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ljuset får miljön och människor att vakna :-)
Sitter i mörkret och surfar i den virituella världen tidigt en morgon. Så som så många andra tidiga morgonar kan jag inte sova. Den bästa tiden på dygnet. Surfar runt och läser på lite om "globala miljömål", tänker att man faktiskt kan göra en del på sitt eget lilla vis. I år så köper jag bara en julklapp och den går till sonen, resterande julklappar ska miljön få. Jag ska köpa energilampor till ALLA lampor i hela huset. Sen ska jag nog införskaffa en spark så att jag slipper åka bil här i byn. Japp så får det bli!!!
Julian Assange är inte någon som jag har uppmärksammat den senaste tiden. Jag har inte orkat! Men jag läste på lite nu på morgonen och jag måste bara säga att det är bra att det finns människor som orkar stå upp för sånt de tror på. Go Julian GO!!!
Visst är det jobbigt med mörkret? Jag håller mig i stort sett bara flytande nu. Orkar jobba, sova, träna och äta. Men herregud va tråkigt!!! Vintersolståndet inträffar den 21-22 dec som tur är. Snart kommer ljuset tillbaka :-)
Och det är inte en dag försent.
En annan ljuspunkt i mitt liv just nu är min goa vän Mia. Hon mår bra och tar hand om sig själv på ett sånt bra sätt. Hon har börjat tagit tag i sitt mod och det är så kul att se. Hon blev friskförklarad för några veckor sedan och sen dess lyyyyyser hon. Nu trillar en tår :-) GO MIa Go!!!
Julian Assange är inte någon som jag har uppmärksammat den senaste tiden. Jag har inte orkat! Men jag läste på lite nu på morgonen och jag måste bara säga att det är bra att det finns människor som orkar stå upp för sånt de tror på. Go Julian GO!!!
Visst är det jobbigt med mörkret? Jag håller mig i stort sett bara flytande nu. Orkar jobba, sova, träna och äta. Men herregud va tråkigt!!! Vintersolståndet inträffar den 21-22 dec som tur är. Snart kommer ljuset tillbaka :-)
Och det är inte en dag försent.
En annan ljuspunkt i mitt liv just nu är min goa vän Mia. Hon mår bra och tar hand om sig själv på ett sånt bra sätt. Hon har börjat tagit tag i sitt mod och det är så kul att se. Hon blev friskförklarad för några veckor sedan och sen dess lyyyyyser hon. Nu trillar en tår :-) GO MIa Go!!!
Höstminnen
Vilken höst! och med stormvindar i massor kommer vintern med sitt vackra vita snötäcke. I Love it! Är det något som jag uppskattar här i höga norden så är det våra årstider. Det är så omväxlande att man inte riktigt får tiden till rastlösheten. När jag för flera år sedan var i Australien blev detta fenomen något verkligt påtagligt. Där fanns det i stort sett endast två årstider, det var superhetta och den mildare perioden som vår försommar. TRÅKIGT!!!
Variationen som vi kan ta del av i vårt klimat är ju unikt i sig och ibland tror jag att skaparen tänkt att det ska vara så för att vi ska stå ut.
Oskar Wilde knep sitt första rådjur för en vecka sedan. Han har varit lite sen i sin utveckling, liksom lite för barnslig för att börja jaga på allvar. Kanske beror det på våra nöjsamma skogspromenader första året. Lekfullt fick han vara med i skogen och lära sig att inte vara rädd där. Vi lärde oss båda två då. Skogen har för mig alltid varit lite kuslig och gigantisk, men ändå spännande. Jag tror egentligen att det är djuren där som jag varit skraj för att möta. Har ju inte någon kontroll då, över de vilda :-) Min sorg var det som fick mig att lossa på spärrarna, den var förlösande i den bemärkelsen att räddslor försvann.
Sonen överraskade även han här på höstkanten. Han hade helt sonika bestämmt sig för att återgå till skolvärlden. Plötsligt en dag kom han till oss och berättade att det söööög att vara arbetslös. Jag går hellre i skola än att vara så här sysslolös sa han. Nu är hans planer att läsa upp betygen och att eventuellt läsa vidare sen. Han har faktiskt börjat intressera sig. Kanske går han i Uppsala snart. Ingen vore gladare än jag om så sker :-)
Variationen som vi kan ta del av i vårt klimat är ju unikt i sig och ibland tror jag att skaparen tänkt att det ska vara så för att vi ska stå ut.
Oskar Wilde knep sitt första rådjur för en vecka sedan. Han har varit lite sen i sin utveckling, liksom lite för barnslig för att börja jaga på allvar. Kanske beror det på våra nöjsamma skogspromenader första året. Lekfullt fick han vara med i skogen och lära sig att inte vara rädd där. Vi lärde oss båda två då. Skogen har för mig alltid varit lite kuslig och gigantisk, men ändå spännande. Jag tror egentligen att det är djuren där som jag varit skraj för att möta. Har ju inte någon kontroll då, över de vilda :-) Min sorg var det som fick mig att lossa på spärrarna, den var förlösande i den bemärkelsen att räddslor försvann.
Sonen överraskade även han här på höstkanten. Han hade helt sonika bestämmt sig för att återgå till skolvärlden. Plötsligt en dag kom han till oss och berättade att det söööög att vara arbetslös. Jag går hellre i skola än att vara så här sysslolös sa han. Nu är hans planer att läsa upp betygen och att eventuellt läsa vidare sen. Han har faktiskt börjat intressera sig. Kanske går han i Uppsala snart. Ingen vore gladare än jag om så sker :-)
Lenas 50-års Party i bilder
