Snögubbe i vinteryran

Vaknade i morse och såg ut på en djup snömassa, härligt vackert!
I huset sov de två andra och jag tog en kopp te i sängen. Sambon snarkade inatt så in i hel.....
så jag sov i gästrummet. Skönt!
I det dova ljudet av snöfall bestämde jag mig att göra en snögubbe, perfekt väder för det. Visst blev den fin!



Och snön fortsätter att vräka ned, så fint. De blir nog en skotertur idag och korvgrillning.



Hade ingen morot hemma så det fick bli en tomat som näsa :-)

         

    

Vänner är som balsam

I morse var det ett jäkla skitväder. Vaknade upp flera gånger under morgonen, men trynade ner igen. Klockan var väl i tiotiden när jag klev upp. Snö snö snö så långt ögat nådde. Tung snö som virvlade runt och försökte hamna på marken. Men det mesta hamnade på min bil såg det ut som.
Men så kom jag ihåg. Idag hade jag bestämt med min goa vän Karin att ha en loppisdag! Jippi och not jippi.
Under flera veckor har inte mitt själsliv varit i funktion, och under gårdagen var det som allra värst. Det har satt sina spår. En skitjobbig ångest har härskat och med den har jag utvecklat både förkylningssymtom och feber. Det värsta är ändå att jag inte riktigt vet varför det varit/är så här. Jag har heller inte kunnat göra något åt det.



Hur som helst så visste jag att det blir inte bättre om jag häckar hemma i sängen. Jag måste upp och ut bland vänner. Jag fick tvinga mig själv att ta mig ner till stan där jag skulle träffa Karin.  Vi började på loppiset i Sandviken. Gjorde några fynd och åkte sen vidare.



På kvällen bestämde vi med andra kompisar att träffas hemma hos Maria för att käka lite och mysa. Vilken medicin, mina vänner tog mig på en själslig lättare vandring genom en helt vanlig kväll. Fann på andra sidan att det känns bättre och lättare nu. En stor dos av vänskap. Det var vad jag behövde. Jag älskar Er alla.


Kaffekoppar och löntagare

I samspelet med människor ska man ha sitt hjärta med. Man kan ge så mycket om hjärtat får tala sitt språk. I omvårdnaden av människor vill jag alltid försöka att "tänka" med hjärtat. Vinsterna är många. Till exempel kan man får någon att skratta, i ett garv som sträcker sig länge och högt överlever många människor. Man kan bara få någon att känna sig lättad, bördorna och det tunga sinnet liksom bara försvinner. Det kanske inte syns utåt hur man läker ihop innefrån, och på längre sikt så blir det lättare att leva.
Förnuftet säger att så bör vi vara, vi ska Se den människa som så väl behöver vår omvårdnad. Det är enkelt att Se. Ibland tar vi fel vägar och måste börja från början igen, ibland mitt i. Om vi vill att människor ska få vara glada, mindre ledsna och känna sig trygga. Använd hjärtat. Och din övertygelse om ett mildt bemötande.
Det finns inom oss alla. Ta fram det bara. Det är inte svårt.



Vissa löntagare räknar arbetsinsatser i hur många kaffekoppar som diskas, hur många bord som pyntas och sätta upp gardiner som säsongen påskyndar. De liksom vill att man ska se Dem, i hur duktiga De är på att omvårda. Fast de inte ens en liten uns ägnar sig åt omvårdnad, eller ens medmänsklighet. De ägnar sig åt skitsaker!
De bemöter inte människor, för de kan inte Se. De klagar på sina medarbetare, ägnar sig åt att räkna minuterna på luncher och arbetsdagar. Arbetsuppgifter blir bara viktiga om de syns.
De kan i sitt bemötande på sin höjd nå upp till "klagandenivån" och gud -vad -duktig -du -är -nivån. Om en svårt sjuk människa har fastnat i en sk hang up så möts den med ett skarpt och okänsligt tillrättavisande...för den sjuke stör ju...




Hur övervinner sinnet detta? Hur gör man för att utvecklas i en sådan miljö? I  varande med dessa individer är det ofta det dåliga sinnet som tar överhanden. Det dåliga jaget är inte bara den otåliga, påtvingande och stressande människan. Hon är även den människan som får ett dåligt självförtroende, som gråter lätt vid minsta motgång, som drömmer mardrömmar varje natt. Och den som tar med sig problemen hem och löser de på kvällar och helger. Obetald arbetstid.
Ofta talar man med  människor om att man inte kan ändra på andra , att de bör se hur och varför de påverkas själva. Är det så att man ska sköta sig själv och skita i andra?

Hundagis på lediga dagen för mig

Min syster Madde och min svägerska Lena,har ett hunddagis. En liten oas i Sandviken som jag med glägje ramlar in på ibland när jag är ledig. Man möts av glada vovvar som viftar på svansen när de får besök på sitt dagis.
Idag var det Madde, Lena,Elisabeth och Sanna som jobbade. Promenader, vattenskålar som fylls på och städning i hundburarna. Det är ju lite pyssel med alla dessa individer, idag var det säkert tjugo hundar där.



Lena och jag tog med oss tre hundar Elvis, Sally och Vilas och knallade ner till skoterleden vid Spången. Vädret var superb och hundarna busiga. När man är ute så där så hinner man ju prata så mycket också, jag och Lena har ju så mycket gemensamt faktiskt. Kul.



Det här är Egon, jag har inte någon aning vilken ras han är,  men visst har han ett tufft underbett :-) Han får bo i en jättestor bur tillsammans med några kompisar och dom verkar trivas ypperligt med varandra.



Aila verkar inte vara så sugen på att vara mer på dagis dag...hon väntar på sin husse!

         

         

Det är inte lätt at fota hundar med en mobilkamera!
Småhundar som storhundar. Alla vill de nosa, leka och äta. Helst med mobilen då :-))



Jag och Olle satt en stund i soffan och kelade, det tycker vi båda om verkade det som.
Vilken härlig förmiddag!


Jaktmorgon :-)

Helgen har varit superbra. Jag följde med Magnus ut i skogen på lördag morgon för att jaga rådjur. Åh vilken medicin det var mot allt. Vi startade klockan 0800 med att samlas några stycken i ett avlägset hörn på jaktmarkerna i Dahlsäng.
Månen var så där lagomt trött och hängde i all sin prakt precis vid horisonten, magnifikt vacker! (dock inget foto på´n)



Vi placerade oss på vårt ställe där vi skulle vara, de andra intog även sina platser. Sen började hunden Charlie att göra sitt jobb. Han var ensam idag och följde sin husse väldigt duktigt. När han drev så var det ca 10 min och sen kom han tillbaka till Bossse. Han drev fram flera djur åt jägarna, men de hade antingen fel vapen eller så sprang de bakom ryggen på dem. Ha ha vad jag hade kul, och säkert att Charlie trivdes också.



Vi fick under dagen se flera djur, och det verkade som att det var deras dag, för de kunde fortsätta springa. Det var så fint och trevligt ändå. Tror att jag ska ta med mig en bra kamera nästa gång.



Såg den här fina Tickan ( visst heter de så? ) på en stubbe när vi gick hemåt, som i en saga :-)

Äntligen Nyår

Vi brukar oftast fira nyår tillsammans med familjen Gustavsson-Lundmark.
I år så tillbringade de nyåret på Honkongs flygplats och vi i vår trädgård.
Men när de kommit hem så tog vi igen vår tradition. Angling på Näsbysjön
och senare lite mat och mys.



Max var otroligt snabb att dra in gäddan när den äntligen kom. Bra gjort !



Vi hoppade hage, pimplade och åt en gudomlig Gulashsoppa som hade
anretts av Magnus. Den var himelsk där ute i kylan.

         

    

Och visst e de bra att ha skoter, vi använder dem till så mycket!



Gott nytt år på er alla, styrka och kärlek var det med Er!!!!!

Converse is it!

Men kolla bara in Converserna...
Norea har varit ute med mamma och shoppat...och vilken fullträff det blev!





Riktigt häftigt med sååå rosa converse

RSS 2.0