Love Peace and Understanding
Fortsätter mitt nya levnadstema. Ta hand om Dig själv. Försök att sätta dig själv först i ledet, testa en eller några gånger i veckan med att tillåta dig själv att komma först och att du själv är viktigast.
I morse var jag iväg på ett litet miniseminarium. Mina arbetskamrater var inte överförtjusta men heller inte helt taggiga. Jag hade tillåtelse av chefen ska tilläggas. Jag sa till mig själv att det här behöver jag kanske höra, jag behöver input. Och varifrån får man det om man inte aktivt hämtar det sjäv. Bra gjort Anna!
Jag tillät mig att komma etta. Ovant och lite vingligt. Men sååååå behövligt.
Jag har under några veckor FÅTT massage var fjortonde dag. Jag GER ofta massage själv och har under flera år misskött att ge mig själv belöningen av avkoppling som massagen skapar, nu ska jag fortsätta ta massage så ofta jag kan. Gör det Du också.
Sen har vi alla våra tankar. De skapar den vi Är. Tankarna kan man styra i vilken riktning man vill. Allt du behöver göra är att ta kommandot över dem. Vara medveten om vad som är positiva tankar och vad som är negativa tankar. Ibland är det så lätt att skylla på känslorna. Jag är en kännslomänniska säger jag ofta. Som om det är vad jag är. Det är jag inte. Jag är mina tankar.
I lördags hade jag trevligt på lokal med mina vänner. Underbar kväll! TAck iGen!!!!
Fick där en jättefin blomsterarrangemang av Pia och en flaska vin av Maria, som oturligt nog blev kvar där när vi åkte hem (ja ja ja :-)
Idag kilade jag in där och skulle hämta grejerna, då blir ägaren alldeles förvånad och säger: Var det dina grejer?
Ja, sa jag och skämdes lite. Ja, jag måste bara beklaga sa han, men det var en kille här på lördagen som hävdade att det var han saker, så han tog dem.
Vill faktiskt inte bli arg. Den här killen ska dessutom inte få mig på dåligt humör, han har snott mina presenter men han ska inte få mitt humör. Hoppas han någon gång får reda på att han tog mina presenter som mina vänner gett mig. För i det här fallet hoppas jag att han känner skuld.
Själv mår jag bra ändå. För jag känner kärlek. Kram Anna!
I morse var jag iväg på ett litet miniseminarium. Mina arbetskamrater var inte överförtjusta men heller inte helt taggiga. Jag hade tillåtelse av chefen ska tilläggas. Jag sa till mig själv att det här behöver jag kanske höra, jag behöver input. Och varifrån får man det om man inte aktivt hämtar det sjäv. Bra gjort Anna!
Jag tillät mig att komma etta. Ovant och lite vingligt. Men sååååå behövligt.
Jag har under några veckor FÅTT massage var fjortonde dag. Jag GER ofta massage själv och har under flera år misskött att ge mig själv belöningen av avkoppling som massagen skapar, nu ska jag fortsätta ta massage så ofta jag kan. Gör det Du också.
Sen har vi alla våra tankar. De skapar den vi Är. Tankarna kan man styra i vilken riktning man vill. Allt du behöver göra är att ta kommandot över dem. Vara medveten om vad som är positiva tankar och vad som är negativa tankar. Ibland är det så lätt att skylla på känslorna. Jag är en kännslomänniska säger jag ofta. Som om det är vad jag är. Det är jag inte. Jag är mina tankar.
I lördags hade jag trevligt på lokal med mina vänner. Underbar kväll! TAck iGen!!!!
Fick där en jättefin blomsterarrangemang av Pia och en flaska vin av Maria, som oturligt nog blev kvar där när vi åkte hem (ja ja ja :-)
Idag kilade jag in där och skulle hämta grejerna, då blir ägaren alldeles förvånad och säger: Var det dina grejer?
Ja, sa jag och skämdes lite. Ja, jag måste bara beklaga sa han, men det var en kille här på lördagen som hävdade att det var han saker, så han tog dem.
Vill faktiskt inte bli arg. Den här killen ska dessutom inte få mig på dåligt humör, han har snott mina presenter men han ska inte få mitt humör. Hoppas han någon gång får reda på att han tog mina presenter som mina vänner gett mig. För i det här fallet hoppas jag att han känner skuld.
Själv mår jag bra ändå. För jag känner kärlek. Kram Anna!
Hösten och Jag= LOVE
Helgen har varit underbar. Jag, mina Vänner och min Familj inledde lördagen med middag på Living Room. God mat, många skratt och champange. Kan det bli bättre? Nä tror inte det!!! Vi hade skitkul och inte mådde jag någe dåligt dagen efter heller.
Jag hade min 45:e födelsedag i söndags. Blommor, presentkort och lite kärlek från mina kära. Precis som en födelsedag ska vara tycker jag. Tack alla :-)
Dagen i dag har jag tillbringat i växthuset. Pysslat inför vintern. Lyssnat på radion och ryat lite på Oskar Wilde.
Plockade rönnbär längs järbovägen, vilket inte var så lätt, men fint blev det.
Funderar på att ha en liten vinter-venissage här till jul, då passar ju rönnbären in som rekvisita. Hoppas de bevaras i den kommande kylan. Brrrr. Ja nu kan vintern komma. Då blir det skidåkning, skoterturer och lite kärlek. Sen får vi ju lite roligt när Oskar Wilde ser snön för första gången.
Jag hade min 45:e födelsedag i söndags. Blommor, presentkort och lite kärlek från mina kära. Precis som en födelsedag ska vara tycker jag. Tack alla :-)
Dagen i dag har jag tillbringat i växthuset. Pysslat inför vintern. Lyssnat på radion och ryat lite på Oskar Wilde.
Plockade rönnbär längs järbovägen, vilket inte var så lätt, men fint blev det.
Funderar på att ha en liten vinter-venissage här till jul, då passar ju rönnbären in som rekvisita. Hoppas de bevaras i den kommande kylan. Brrrr. Ja nu kan vintern komma. Då blir det skidåkning, skoterturer och lite kärlek. Sen får vi ju lite roligt när Oskar Wilde ser snön för första gången.
Vad är väl en vanlig dag?
Idag har det varit en riktig bra dag. JAg har gett en massage som gav mig styrka!!! Och det mina vÄnnEr är en Fantastisk käNNsla. Att kunna Ge och att känna GLÄdje.
Har dessutom börjat att tänka framåt igen, och det är jag så tacksam över att jag kan, det är ett friskhetstecken. Vilket innebär att det inte är någon större risk att fastna i en långdragen depression utan det är sorgearbetet som fortskrider. En sorg som drabbar oss livet ut.
Jag och Magnus var på havet i lördags, segla med Gerda stod det i annonsen. Segla kan man inte när det inte finns någon vind!!!!!!
Under hela sommaren har det blåst av bara helvete, varenda dag och hårda vindar eller hur?
I lördags var det kav lugnt på havet. Inte en liten bris. Nada!!!
I fem timmar tillbringade vi på denna brigg. Det var så tråkigt att jag nästa började en anställning där. Funderade faktiskt på att gå och fråga om jag kunde hjälpa till i köket eller nåt. Magnus sa att det fick jag inte.
Ja det var bara att pussas det. Många pussar blev det. Till och med det blev tråkigt till slut ;-)
Visar några bilder av det som växer i mitt växthus. Engelsk Pelargon är det på första bilden. Den är ju så fin. Men i år har det inte varit mycket med någon växtlighet heller. Hoppas på ett bättre år nästa år. Tror jag bara ska ha smultron och blommor då :-))
Tomaterna är det inte mycket med heller, förutom att de är himla fina till utseendet. Små men naggande goda.
....vindruvorna ska vi inte tala om....hihihi men de är söta :-)
Kram å Puss :-)
Har dessutom börjat att tänka framåt igen, och det är jag så tacksam över att jag kan, det är ett friskhetstecken. Vilket innebär att det inte är någon större risk att fastna i en långdragen depression utan det är sorgearbetet som fortskrider. En sorg som drabbar oss livet ut.
Jag och Magnus var på havet i lördags, segla med Gerda stod det i annonsen. Segla kan man inte när det inte finns någon vind!!!!!!
Under hela sommaren har det blåst av bara helvete, varenda dag och hårda vindar eller hur?
I lördags var det kav lugnt på havet. Inte en liten bris. Nada!!!
I fem timmar tillbringade vi på denna brigg. Det var så tråkigt att jag nästa började en anställning där. Funderade faktiskt på att gå och fråga om jag kunde hjälpa till i köket eller nåt. Magnus sa att det fick jag inte.
Ja det var bara att pussas det. Många pussar blev det. Till och med det blev tråkigt till slut ;-)
Visar några bilder av det som växer i mitt växthus. Engelsk Pelargon är det på första bilden. Den är ju så fin. Men i år har det inte varit mycket med någon växtlighet heller. Hoppas på ett bättre år nästa år. Tror jag bara ska ha smultron och blommor då :-))
Tomaterna är det inte mycket med heller, förutom att de är himla fina till utseendet. Små men naggande goda.
....vindruvorna ska vi inte tala om....hihihi men de är söta :-)
Kram å Puss :-)
Min sorg har sitt uttryck och sin tid
Jag gråter innombords, min kropp svarar med att kännas sig blytung av sorg. Jag är så jävla ledsen och livet känns totalt meningslöst nu. Vill inte,orkar inte. Tankarna flyger hela tiden till avlägsna stunder, ibland är vi i stallet och sköter om hästarna, eller så är vi ute och rider eller kör någon häst. Helt plötsligt kommer jag ihåg hur det var när jag berättade för Madde att jag var gravid med Didrik. Vi körde häst uppe i Åbron och hon blev så glad för våran skull. Jag hade bestämt mig för att inte leva med Didriks pappa, och Madde stöttade mig och sa att det kommer jag att fixa ändå. "Du e stark Anna" sa hon och så har du ju oss andra. "Det här kommer du att klara". Hon var så Madde, hela tiden väldigt supportiv, hade framtidstro för oss alla. Om man försökte sinka henne, att ta det lite lugnt blev hon arg. Det gick väldigt fort i hennes liv. Hon hade svårt att ta in att vi värnade om henne, att vi ville hennes bästa. Hon skulle liksom ha rätt att tycka om alla, men vi andra behövde inte tycka om henne. Undrar varför hon var så?
När jag var lite så fick jag ibland vara med henne och hennes kompisar, men det kostade. Jag var en liten slav som fick åka till kiosken för att handla godis och cigg och så :-)
Men jäklar inåda när hon fick reda på att jag börjat röka, då fick jag en utskällning och sen övertalade hon mig att sluta. "Du får tusen kronor om ett år om du slutar nu" sa hon. Tänka er jag var då kanske tolv år, och i hennes plånbok kan det väl inte funnits tusen kronor som legat och skräpat. Ett år gick, det var inte svårt alls att inte röka. Jag fick mina pengar och sedan när jag blev lite äldre började jag igen. Nu vid 44 års ålder har jag en sådan längtan till ett rökfritt liv. Jag kan låta bli nästa hela tiden, men åker ett glas vin fram är det svårt att låta bli. Nu röker jag inte längre och det känns verkligen inte som om jag kommer att göra det mer heller. Madde var rökare i nästan hela sitt liv, det kan vara en stor orsak till att hon blev drabbad av en sådan aggressiv cancer. vad vet man?
Sonen sa igår; mamma har du märkt vad det blåser? Ja... sa jag.... det e nog Madde som kommit fram nu. Nu rör hon nog till uppe i himmlen serdu!
Hennes kropp kommer vi aldrig att se mer...men hennes närvaro kommer för alltid att finnas kvar ändå. Vi kommer att känna av henne och minnas hennes liv tillsammans med oss. Minnena finns kvar för alltid. Det känns på sätt och vis som en lindring just nu.
Jag kommer att sakna min syster så länge jag lever och förmodligen ha ett behov att berätta om henne, sorgen och framtiden.
Tills dess kram till er alla som *hjälper, stöttar, Kramar och pussar*
Jag älskar Er :-)
När jag var lite så fick jag ibland vara med henne och hennes kompisar, men det kostade. Jag var en liten slav som fick åka till kiosken för att handla godis och cigg och så :-)
Men jäklar inåda när hon fick reda på att jag börjat röka, då fick jag en utskällning och sen övertalade hon mig att sluta. "Du får tusen kronor om ett år om du slutar nu" sa hon. Tänka er jag var då kanske tolv år, och i hennes plånbok kan det väl inte funnits tusen kronor som legat och skräpat. Ett år gick, det var inte svårt alls att inte röka. Jag fick mina pengar och sedan när jag blev lite äldre började jag igen. Nu vid 44 års ålder har jag en sådan längtan till ett rökfritt liv. Jag kan låta bli nästa hela tiden, men åker ett glas vin fram är det svårt att låta bli. Nu röker jag inte längre och det känns verkligen inte som om jag kommer att göra det mer heller. Madde var rökare i nästan hela sitt liv, det kan vara en stor orsak till att hon blev drabbad av en sådan aggressiv cancer. vad vet man?
Sonen sa igår; mamma har du märkt vad det blåser? Ja... sa jag.... det e nog Madde som kommit fram nu. Nu rör hon nog till uppe i himmlen serdu!
Hennes kropp kommer vi aldrig att se mer...men hennes närvaro kommer för alltid att finnas kvar ändå. Vi kommer att känna av henne och minnas hennes liv tillsammans med oss. Minnena finns kvar för alltid. Det känns på sätt och vis som en lindring just nu.
Jag kommer att sakna min syster så länge jag lever och förmodligen ha ett behov att berätta om henne, sorgen och framtiden.
Tills dess kram till er alla som *hjälper, stöttar, Kramar och pussar*
Jag älskar Er :-)
Änglarna har blivit fler, min syster är nu i himlen.
Inatt passerade min syster himlens portar till sista vilan. Hon har under ett års tid kämpat mot en agressiv cancer. Men inatt tog änglarna med henne till ett bättre ställe. Hon lämnar efter sig sin sambo Kenneth och sonen Jocke. Vi hjälper och stödjer varandra så gott vi kan och försöker förstå det ofattbara. Livet kommer att gå vidare men nu så känner vi inte riktigt så. Vi bevarar hennes minne för alltid.
Snarkande sambo
Sambon sover i sitt lugna bo....snarkar så att det hörs över hela Jäderfors. Han drabbades av nageltrång. Natten som var, var inte rolig. Han gick upp mitt i natten och opererade sig själv!!!! Helt galen! Vilken jäkla galning!
Nageltrånget tog hans sömn och smärtan var outhärdlig. Så vad skulle han göra. Nu sover han som en baby. Snark snark :-)
Jossan har gjort en fin tatuering, det gör också ont, men då får man ju nåt vackert på bekostnad av smärtan. Blir påmind om hur det var när jag gjorde mina tatueringar. London 1984 eller var det 85, hur som helst så gjorde det skitont men man ville ju vara cool. Lal Hardy sa att det är som när man har sex första gången, " Det gör ont i början .....sen e det skönt....eller du vänjer dig väl"!
Jag ska gå och sova jag med. Brevid Han som redan sover så sött. Hörselproppar! Kan inte leva utan dom nu. Efter alla dessa år. Man vänjer sig så pass mycket att nu kan jag inte sova utan dem alls, även om Han inte är hemma. Galet ...men det e kärlek det!!!
Nageltrånget tog hans sömn och smärtan var outhärdlig. Så vad skulle han göra. Nu sover han som en baby. Snark snark :-)
Jossan har gjort en fin tatuering, det gör också ont, men då får man ju nåt vackert på bekostnad av smärtan. Blir påmind om hur det var när jag gjorde mina tatueringar. London 1984 eller var det 85, hur som helst så gjorde det skitont men man ville ju vara cool. Lal Hardy sa att det är som när man har sex första gången, " Det gör ont i början .....sen e det skönt....eller du vänjer dig väl"!
Jag ska gå och sova jag med. Brevid Han som redan sover så sött. Hörselproppar! Kan inte leva utan dom nu. Efter alla dessa år. Man vänjer sig så pass mycket att nu kan jag inte sova utan dem alls, även om Han inte är hemma. Galet ...men det e kärlek det!!!
Kärlek när den är som bäst
Vi var bjudna på 30-års fest men hamnade även på bröllop. Men gud va kul det blev. När vi hade satt oss till bords så tillkännagav brudens far att vi även firade ett brudpar. Linda och Clarence hade vigt sig samma eftermiddag. Endast den närmaste familjen hade varit närvarande :-)
Vilken överraskning det blev för oss som inte visste något. Tyckte i och för sig att inbjudan till 30-års festen såg lite misstänksam ut !!!!
Ja och som ni nu förstår så blir det ju inte snällt för brudparets respektive möhippa och svensexa, ha ha ha ha!
Det som imponerar mest är ju hur ni fått ungarana att inte yppa något när alla gäster kom. Men det är klart Ni kanske mutade med något alldeles speciellt :-)
Vilken fin familj! När ni hade fått ihop alla för fotografering....så får jag förmoda att klädseln inte har någon större betydelse :-) Spindelmannen kan väl få en större dräkt snart?
Linda och Tomas som hela tiden varit involverad i hemlighetsmakeriet verkade tycka att det var lite skönt att lätta på trycket under kvällens gång. Skön sång där på nattkröken Tomas :-)
Brudens frissa och vän Maria verkade ha en mycket trevlig kväll. Jag, Eva och Maria hade det sååå mysigt i känn och kläm rummet, hahaha.
Eva du klämde till med ett tal som sällat skådat. Verkligen roliga hämndatrialjer. Vart hade ni köpt dessa???
Frida, Lasse, Magnus, Peter och Eva verkade verkligen ha blivit smittade av kärleksbacillen kvällen till ära,
hoppas ni alla hade lika roligt som jag. Tack för en superkul fest Linda och Clarence.
Vilken överraskning det blev för oss som inte visste något. Tyckte i och för sig att inbjudan till 30-års festen såg lite misstänksam ut !!!!
Ja och som ni nu förstår så blir det ju inte snällt för brudparets respektive möhippa och svensexa, ha ha ha ha!
Det som imponerar mest är ju hur ni fått ungarana att inte yppa något när alla gäster kom. Men det är klart Ni kanske mutade med något alldeles speciellt :-)
Vilken fin familj! När ni hade fått ihop alla för fotografering....så får jag förmoda att klädseln inte har någon större betydelse :-) Spindelmannen kan väl få en större dräkt snart?
Linda och Tomas som hela tiden varit involverad i hemlighetsmakeriet verkade tycka att det var lite skönt att lätta på trycket under kvällens gång. Skön sång där på nattkröken Tomas :-)
Brudens frissa och vän Maria verkade ha en mycket trevlig kväll. Jag, Eva och Maria hade det sååå mysigt i känn och kläm rummet, hahaha.
Eva du klämde till med ett tal som sällat skådat. Verkligen roliga hämndatrialjer. Vart hade ni köpt dessa???
Frida, Lasse, Magnus, Peter och Eva verkade verkligen ha blivit smittade av kärleksbacillen kvällen till ära,
hoppas ni alla hade lika roligt som jag. Tack för en superkul fest Linda och Clarence.
galleriPerGöras levererar glädje i helgen
Har nu bubbat å burit, tänkt å provat, målat å haft skitkul.
Jag har skapat galleriPerGöras. Och jag är STOLT !!!!
Började med tanken av att ha en utställning med min kompis Maria.
Hon har varit aktiv fotograf i många år. Maria är skitduktig, och hon har
frågat mig flera gånger om inte Vi kunde ha en utställning ihop !!!
Herregud, så bra är ju inte jag har jag alltid tänkt när hon har frågat.
Men så en dag när jag stod i mitt växthus och målade så förstod jag plötsligt!
Jag målar för att det gör mig glad, för att jag kopplar av, för att jag känner.
Det känns alltid bra efteråt :-)
Alltså behöver vi ett galleri och det blev galleriPerGöras.
Välkomna på vår utställning lör-sön 18-19/7-09 mellan 12-16
Foto av Maria Engblom och Lasse Gustavsson
Måleri av Anna Friman
Snide å Smide av Didrik Åman
Pergörasvägen 9 i Jäderfors
Jag har skapat galleriPerGöras. Och jag är STOLT !!!!
Började med tanken av att ha en utställning med min kompis Maria.
Hon har varit aktiv fotograf i många år. Maria är skitduktig, och hon har
frågat mig flera gånger om inte Vi kunde ha en utställning ihop !!!
Herregud, så bra är ju inte jag har jag alltid tänkt när hon har frågat.
Men så en dag när jag stod i mitt växthus och målade så förstod jag plötsligt!
Jag målar för att det gör mig glad, för att jag kopplar av, för att jag känner.
Det känns alltid bra efteråt :-)
Alltså behöver vi ett galleri och det blev galleriPerGöras.
Välkomna på vår utställning lör-sön 18-19/7-09 mellan 12-16
Foto av Maria Engblom och Lasse Gustavsson
Måleri av Anna Friman
Snide å Smide av Didrik Åman
Pergörasvägen 9 i Jäderfors
Oskar Jackson
Jaha nu är Vi hundägare igen då! Till drever/taxen Oskar 10 veckor. Helt ljuvlig och underbar!
Magnus fick syn på honom i tidningen och blev genast föräklskad. Han är uppfödd i Valbo och vi ska naturligtvis ha honom som jakthund. Han verkar otroligt lättlärd och lyhörd. Det ska verkligen bli kul det här :-)))
Vi har ju även fått en kattunge till den här veckan. Jackson är hans namn. Busig, olydig, bedrövlig men underbart go. Åh vad fin han är sen. Ja nu har Bamse fått sällskap och det verkar han trivas med.
Väl mött och nya nya äventyr väntar. Kram på Er!!!!
Magnus fick syn på honom i tidningen och blev genast föräklskad. Han är uppfödd i Valbo och vi ska naturligtvis ha honom som jakthund. Han verkar otroligt lättlärd och lyhörd. Det ska verkligen bli kul det här :-)))
Vi har ju även fått en kattunge till den här veckan. Jackson är hans namn. Busig, olydig, bedrövlig men underbart go. Åh vad fin han är sen. Ja nu har Bamse fått sällskap och det verkar han trivas med.
Väl mött och nya nya äventyr väntar. Kram på Er!!!!
Jackson jag gillar Dig.... musiken....och dansen....
Men visst är det konstigt....ju mer man hör Michael Jackson så kommer man ihåg hur mycket han har gjort egentligen.
All denna musik. Fantastisk beat och vilka moves. Så häftigt!!!
Tittade på Jacksons minnesstund i tv nyss, stora ord och finna framträdanden.
Michael framförde så härlig musik i så många år, Han var liksom alltid där. Ska erkännas att jag inte var direkt hängivet fan, men kollade alltid in honom när han gjort något nytt , och tyckte alltid han var grymt bra. Mina favoriter är bla Billie Jean och They don´t care about us
Nu är minnesstunden över och det finns liksom bara musiken kvar. Har här och nu bestämt att INTE läsa eller svulla i tidningarna med feta rubriker om honom. Jag vill ha min egen känsla kvar för Michael Jackson. Och det är genom Musiken, Dansen och Känslan för Människan.
Tack för att Du var här en stund :-)
All denna musik. Fantastisk beat och vilka moves. Så häftigt!!!
Tittade på Jacksons minnesstund i tv nyss, stora ord och finna framträdanden.
Michael framförde så härlig musik i så många år, Han var liksom alltid där. Ska erkännas att jag inte var direkt hängivet fan, men kollade alltid in honom när han gjort något nytt , och tyckte alltid han var grymt bra. Mina favoriter är bla Billie Jean och They don´t care about us
Nu är minnesstunden över och det finns liksom bara musiken kvar. Har här och nu bestämt att INTE läsa eller svulla i tidningarna med feta rubriker om honom. Jag vill ha min egen känsla kvar för Michael Jackson. Och det är genom Musiken, Dansen och Känslan för Människan.
Tack för att Du var här en stund :-)
Min syster är helskön....Vilken eftermiddag :-)
Som jag berättat tidigare har min syrra cancer, så pass allvarlig att vi nästan har slängt in handuken, flertalet gånger de senaste veckorna. Våndan har gripit tag i oss och hopplösheten tyngt våra sinnen. Svårt, mycket svårt.
Dagarna innan jag åkte iväg till P&L så bestämdes det att syrran skulle flyttas hem. Hon ska ha vård i hemmet istället för på sjukhuset. Samma dag som de hade vårdplanering kom äntligen hennes tarm igång. Tack gode gud. Vi hade fått ett väldigt dystert besked av läkaren och vi tog då beslutet att nu sätter vi in alternativmedel. Vi förskaffade Aloe Vera flytande till henne. Som ett sista försök att få igång hennes mage. Läkaren som vi diskuterade detta med höll med oss att det inte alls fanns några som helst hinder att försöka detta sista alternativ.
Detta vad alltså precis vad vi hoppats på skulle hända. Tarmen skulle komma igång och hon skulle kunnna börja äta och bajsa. Då kanske hennes krafter kommer tillbaka för att hon ska bli så stark att de kan börja ge henne cellgifter.
När jag kom hem så har syster yster kommit hem för flera dagar sen. Hon är på benen. Och hon äter och bajsar som bara den. Skäller lite på gubben och gullar med grabben och hunden. Jag börjar tokgråta. Jag tror faktiskt att jag drömmer.
Min syrra är nog den segaste och mest envisa människa jag känner. Så jävla envis så man kan bli tokig ibland.
Idag fixade hon skjuts av mamma och kom hit och hälsade på. Hon inspekterade trädgården och satt sig sedan bekvämt tillrätta. Sa att hon var så sugen på att festa till lite !!!!!
I och med att Magnus inte dricker alkohol så hade han naturligtvis alkoholfri öl hemma. Vi satt och drack lite i skuggan och skrattade. Men hallå!!!! Vad hände????
Kanske har livet bestämt sig för att dra ned på takten ett tag, och det är jag sååååå tacksam för.
Peace&Love
Aloe Vera
Dagarna innan jag åkte iväg till P&L så bestämdes det att syrran skulle flyttas hem. Hon ska ha vård i hemmet istället för på sjukhuset. Samma dag som de hade vårdplanering kom äntligen hennes tarm igång. Tack gode gud. Vi hade fått ett väldigt dystert besked av läkaren och vi tog då beslutet att nu sätter vi in alternativmedel. Vi förskaffade Aloe Vera flytande till henne. Som ett sista försök att få igång hennes mage. Läkaren som vi diskuterade detta med höll med oss att det inte alls fanns några som helst hinder att försöka detta sista alternativ.
Detta vad alltså precis vad vi hoppats på skulle hända. Tarmen skulle komma igång och hon skulle kunnna börja äta och bajsa. Då kanske hennes krafter kommer tillbaka för att hon ska bli så stark att de kan börja ge henne cellgifter.
När jag kom hem så har syster yster kommit hem för flera dagar sen. Hon är på benen. Och hon äter och bajsar som bara den. Skäller lite på gubben och gullar med grabben och hunden. Jag börjar tokgråta. Jag tror faktiskt att jag drömmer.
Min syrra är nog den segaste och mest envisa människa jag känner. Så jävla envis så man kan bli tokig ibland.
Idag fixade hon skjuts av mamma och kom hit och hälsade på. Hon inspekterade trädgården och satt sig sedan bekvämt tillrätta. Sa att hon var så sugen på att festa till lite !!!!!
I och med att Magnus inte dricker alkohol så hade han naturligtvis alkoholfri öl hemma. Vi satt och drack lite i skuggan och skrattade. Men hallå!!!! Vad hände????
Kanske har livet bestämt sig för att dra ned på takten ett tag, och det är jag sååååå tacksam för.
Peace&Love
Aloe Vera
Semester och Volbeat....thank God it´s P&L
Jag e fulladdad i mitt musikcentra! Mina fötter värker. Jag e så trött. Och ändå såååå glad!!!
Vi har lyssnat på så himla mycket bra musik under helgen och totalt flippat ut flera gånger under konserterna.
Jag har dansat skiten ur mig själv flera gånger, och det var länge sedan. Musiken själv har den förmågan, jag behöver inte andra subtiut. Det är fruktansvärt befriande. 
Peace&Love Borlänge scen Utopias mixerbord, solen sken och det första bandet vi hörde var Backyard Babies. Dregen så himla läcker, men jag blev faktiskt förvånad att han sjunger sååå lite.
Efter det så hamnade vi bland Lasse Winnerbäcks fans och lyssnade på hans första konsert av tre under Peace&Love, rätt så okej faktiskt, tack vare hans lyrik så blir han ju förlåten för allt och det gör inget om man inte ser honom. Han fungerar ändå :-)
Ja så här är vissa klädd på festivalen, det gäller att ha en bredd i sin förståelse. På killens rygg var en kuk ritad med undertexten "ligg 10 kr". Där slutar min förståelse, jag tycker synd om han jag.
Nä det behövs mer för att knocka mig. Som danska VOLBEAT. Där levereras musik i sin allra bästa tappning. Det finns liksom inget bättre. Killarna har redan intagit scenen när vi kommer fram. Vi hör dom på avstånd och blir lätt hysteriska att vi missat något springer vi nästan ifrån varandra Karin å jag. 
Jag får en dos av det bästa rock jag någonsin har hört. Mitt ute på en gräsplan i Borlänge så har jag mitt "moment". Hamnar liksom i hypnos, musiken de levererar är så jä'vla bra och sättet de gör det på är i särklass det sexigasten jag sett någonsin. Det finns fyra killar på scen som låter som om de ägde hela Borlänge. Deras övergångar är så sköna att det liksom inte märks, trummorna är tunga som bly OCH sången är det bästa jag hört. De är normalt byggda killar med kort hår i svarta kläder, tatuerade till hakan. Framtoningen är det liksom inget fel på, that´s it!
Efter det såg vi Thåström, och det var väl tur det annars har vi nog aldrig kommit ner på marken igen ;-)
Kärlek är för dom, dom som har tur!
Ja det är ju så med den mannen, han har ett sätt att beröra som inte många har.
Alla vill till himlen å åka limosin förstås .....
Under torsdagkvällen såg vi två band som verkligen söööööööög. A Camp med Nina Persson, men hur tråkigt får det bli?
Och Mötley Crue. Men varför bokar man ett band som är såååå dåligt och som är såååå fula att de inte ens kan ha storbildsskärmarna på? Dessutom låter Vince Niel som Kalle Anka. Vi gick därifrån efter ca 15 minuter. Vilket jävla skit.
Jag hade helt klart den bästa kvällen på länge, Peace&Love.
Livet, Thåström och Mod....krånGligare än så Är det inte
På Torsdag går jag på min allra första sommarsemester någonsin. Jag har aldrig haft en svensk sommarsemester i mitt liv. Jag har spenderat flertalet månader i olika länder på resande fot och vill man kalla det en välbehövlig semester så var så god. Jag har aldrig behövt en semester så som jag gör Nu.
Nu ska även jag gå in i Svenssonlivet på allvar, det blir en riktig sommarsemester i Sverige. Spännande!
Inleder den på torsdag kväll i Borlänge och Peace&Love. Inte så himla dumt va?
Massor med band som jag vill se och ändå fler band som jag aldrig hört talas om faktiskt. På jobbet har dom haft sina kommentarer om mitt val av semesteraktivitet.
Du e juuu snaaart femtio år Anna.....vad ska du göra bland alla dessa ungdomar???
Lyssna på musik kanske....
All denna musik som man har lyssnat på i så många år....varför skulle den bara lyssnas av ungdomar i 18-25års åldern, just i Borlänge?
Fattar inte riktigt det jag.
Jag ska njuta av att vara ledig och göra det på Mitt sätt. Så nu e det slutsnackat om det, Tack.
Sen har jag en planerad utställning i min snickarbod, tillsammans med Maria. Jag visar mitt måleri och hon sina foton. Någon gång i mitten på juli blir det av. Vågar jag det? Ja det gör jag!
Rädslor är till för att konfronteras. Jag vill ju vara en modig människa jag. 
Syster Madde som har ett helvete nu vill jag kunna hjälpa och stötta. Hoppas att hon blir bättre och får ett smärtfriare liv framöver. Hon kommer inte att tillfriskna bara för att jag sätter mig i ett läge där jag bara deppar ihop hela tiden. Jag ska ta vara på tiden med henne och däremellan samla krafter och glädje. Det får jag om jag Lever!
...i hopp och förtvivlan
Jag har en inställning i livet att det inte får vara för krångligt eller för ledsamt. Det kan vara svårt och inte allt för upplysande ibland. Livet bör vara fyllt med kärlek och ödmjukhet. Visst är det så att vi människor åker berg och dalbana emellanåt i känslolivet, det är normalt och det ska vara så. Jag gillar utmaningar och har väldigt lätt för att bli rastlös. Det finns två sidor av myntet :-)
Men när det extensiella frågorna kommer, med döden i hasorna. Kan inte jag längre vara normalt fungerande. Jag får ångest som jag inte kan styra över, blir drabbad av en förtvivlan som inte går att rå på. Jag hittar inte något att ta fasta på. Jag famlar i mörkret och försöker greppa tag i något hållbart. Det är en hemsk upplevelse.
I mitt liv just nu är det så här. Min syster är väldigt sjuk och det är så jävla fel. Hon ska inte vara sjuk, hon ska vara den hon alltid varit. Pigg, envis, jobbig, glad och alltid nyfiken på livet. Hon ska lyssna på Bruce eller Jerka, hon ska åka på någon resa och njuta av dess miljö och kulinariska höjder. Strida för djurens rättigheter, och vara den man frågar när ens katt är sjuk. Hon ska påta i sin trädgård och bli solbränd långt före oss andra. Hon ska fan inte vara där hon är nu!!!!!
All denna väntan i hopp om att få svar är så olidligt jobbig. Man har inte alls någon vidare insikt när det gäller ens närmaste hälsotillstånd. Man är FÖR känslig för det. Det går inte att vara konkret eller interlektuell. Känslorna styr.
Ena dagen så har man tillförlit att det här ska gå bra, det finns inte några hinder alls som hon inte kan ta sig förbi. Och andra dagen så simmar man i en bottenlös förtvivlan. Så är det.
Gårdagen var en av de värre dagarna. Den slutade bra. Jag var till kyrkan med några vänner och det var Sinnesrogudtjänst. Tack alla som hjälpte mig. I kyrka fanns värme, där fanns hopp och glädje, där fanns liksom ingen förtvivlan. Genom de som hade modet att tala inför oss andra fick jag styrkan att tro, jag fick glädje genom musiken och genom mina vänner fick jag kärlek. Allt detta behövs nu.
Men när det extensiella frågorna kommer, med döden i hasorna. Kan inte jag längre vara normalt fungerande. Jag får ångest som jag inte kan styra över, blir drabbad av en förtvivlan som inte går att rå på. Jag hittar inte något att ta fasta på. Jag famlar i mörkret och försöker greppa tag i något hållbart. Det är en hemsk upplevelse.
I mitt liv just nu är det så här. Min syster är väldigt sjuk och det är så jävla fel. Hon ska inte vara sjuk, hon ska vara den hon alltid varit. Pigg, envis, jobbig, glad och alltid nyfiken på livet. Hon ska lyssna på Bruce eller Jerka, hon ska åka på någon resa och njuta av dess miljö och kulinariska höjder. Strida för djurens rättigheter, och vara den man frågar när ens katt är sjuk. Hon ska påta i sin trädgård och bli solbränd långt före oss andra. Hon ska fan inte vara där hon är nu!!!!!
All denna väntan i hopp om att få svar är så olidligt jobbig. Man har inte alls någon vidare insikt när det gäller ens närmaste hälsotillstånd. Man är FÖR känslig för det. Det går inte att vara konkret eller interlektuell. Känslorna styr.
Ena dagen så har man tillförlit att det här ska gå bra, det finns inte några hinder alls som hon inte kan ta sig förbi. Och andra dagen så simmar man i en bottenlös förtvivlan. Så är det.
Gårdagen var en av de värre dagarna. Den slutade bra. Jag var till kyrkan med några vänner och det var Sinnesrogudtjänst. Tack alla som hjälpte mig. I kyrka fanns värme, där fanns hopp och glädje, där fanns liksom ingen förtvivlan. Genom de som hade modet att tala inför oss andra fick jag styrkan att tro, jag fick glädje genom musiken och genom mina vänner fick jag kärlek. Allt detta behövs nu.
Annanassalsa
Två burkar med krossad Annanas, blandas med en tetra krossade tomater. Hacka en stor lö och pressa i några vitlökar ca 4-5st. Smula i torkade chilifrukter, beroende på hur starkt du vill ha den. Gott och blandat. Pusså kram
Mitt liv just nu!
Idag har jag jobbat och i morgon gör jag likaså. Två dagar på en vecka, det är sköööönt. Men alldeles för lite.
Visst låter det tokigt? men det är faktiskt så. När jag kommer tillbaka till jobbet är det efter att varit ledig i fyra dagar, då finns det mycket att ta igen. Samtidigt så jobbar jag bara i två dagar för att åter gå på tre dagars ledighet. Vips så finns det inte nåt krut i durken!
Jag hinner inte hitta glöden eller viljan. Jag vill hem till min trädgård igen jag! Inte vara på jobbet. Fastän jag är utvilad.
Sonen har sommarlov igen! Han hoppade av gymnasiet för att hamna på Hantverkslinjen på Västerberg Folkhögskola. Där har han gått ett år nu. Det bästa året enligt honom själv. Och jag håller faktiskt med honom. Vilken fantastisk skola! Hoppas han kommer in där nästa år också. Han gamla klasskompisar tar studenten i år. Och det gör inget. Jag tror sonen är lyckligare än dom, Han har känslan men inte rätta viljan. Att vara i en sådan givande miljö som på Hantverkslinjen, föder något på längre sikt. Och så får det bli!
Min vännina och jag skall ha utställning i sommar. Herregud! Det är ju nu snart!!!!
Maria ska visa sina fotografier och jag min målning. Ja sonen får nog vara med på ett hörn han också. För han bör ju visa upp det han skapat under året tycker jag, får se till att fråga honom.
Vi kommer att ställa ut i vår snickarbod, vi sätter upp en skylt nere vid vägen Varierad Konst På Vägen. My god va kul!!!
Sambon har äntligen börjat sett ljuset i tunneln. Det är jag så himla glad över. Den 17:e Juli är det klart. Kanske kommer kärleken smygande nedåt vägen igen, vad vet jag :-) Jag har iallafall inte slutat hoppats och inte han heller :-)
Visst låter det tokigt? men det är faktiskt så. När jag kommer tillbaka till jobbet är det efter att varit ledig i fyra dagar, då finns det mycket att ta igen. Samtidigt så jobbar jag bara i två dagar för att åter gå på tre dagars ledighet. Vips så finns det inte nåt krut i durken!
Jag hinner inte hitta glöden eller viljan. Jag vill hem till min trädgård igen jag! Inte vara på jobbet. Fastän jag är utvilad.
Sonen har sommarlov igen! Han hoppade av gymnasiet för att hamna på Hantverkslinjen på Västerberg Folkhögskola. Där har han gått ett år nu. Det bästa året enligt honom själv. Och jag håller faktiskt med honom. Vilken fantastisk skola! Hoppas han kommer in där nästa år också. Han gamla klasskompisar tar studenten i år. Och det gör inget. Jag tror sonen är lyckligare än dom, Han har känslan men inte rätta viljan. Att vara i en sådan givande miljö som på Hantverkslinjen, föder något på längre sikt. Och så får det bli!
Min vännina och jag skall ha utställning i sommar. Herregud! Det är ju nu snart!!!!
Maria ska visa sina fotografier och jag min målning. Ja sonen får nog vara med på ett hörn han också. För han bör ju visa upp det han skapat under året tycker jag, får se till att fråga honom.
Vi kommer att ställa ut i vår snickarbod, vi sätter upp en skylt nere vid vägen Varierad Konst På Vägen. My god va kul!!!
Sambon har äntligen börjat sett ljuset i tunneln. Det är jag så himla glad över. Den 17:e Juli är det klart. Kanske kommer kärleken smygande nedåt vägen igen, vad vet jag :-) Jag har iallafall inte slutat hoppats och inte han heller :-)
Stockholm e skönt
Fredag eftermiddag hade jag date med min sambo Magnus på Hansens Veranda.
Dunker och Murhagen spelade light rock och ledigheten inleddes perfekt.
Sedan tog jag bussen ner till stan och min kära kompis Carin.
Åh vad vi behövde varandra denna helg. Vi käkade hämt-Thai som var skitgod, stark och eliminerande.
Medans Karin jobbade framför datorn så pratade vi om livet, glädje och sorg, OCH naturligtvis MÄN.
Girtalk och lite shopping, är de rätta ingredienserna när man mår lite dåligt, så e det bara.
Sömnbehovet har också tillfredsställts, sorry Carin! (men du behövde faktiskt jobba ifred)
Skyll dig själv när du aldrig vill vara med på bild, detta är den enda jag har.
Kolla in vilka fina vinglas jag hittade på Stadsmissionen, de kostade 20kr styck.
Köpte fyra stycken men ett av dem gick sönder när jag kom hem, sååååå typiskt!
Men det e klart, vi får inte plats fler i mitt växthus :-)))
Dunker och Murhagen spelade light rock och ledigheten inleddes perfekt.
Sedan tog jag bussen ner till stan och min kära kompis Carin.
Åh vad vi behövde varandra denna helg. Vi käkade hämt-Thai som var skitgod, stark och eliminerande.
Medans Karin jobbade framför datorn så pratade vi om livet, glädje och sorg, OCH naturligtvis MÄN.
Girtalk och lite shopping, är de rätta ingredienserna när man mår lite dåligt, så e det bara.
Sömnbehovet har också tillfredsställts, sorry Carin! (men du behövde faktiskt jobba ifred)
Skyll dig själv när du aldrig vill vara med på bild, detta är den enda jag har.
Kolla in vilka fina vinglas jag hittade på Stadsmissionen, de kostade 20kr styck.
Köpte fyra stycken men ett av dem gick sönder när jag kom hem, sååååå typiskt!
Men det e klart, vi får inte plats fler i mitt växthus :-)))
Hälsa är att vilja...en sjuksköterskas funderingar
Att ha hälsa är att vilja. Katie Eriksson utvecklar en tankegång om att viljan har betydelse för hälsa: att man ska "vilja" hälsa.
-När vi blir svaga och sjuka, orkeslösa i kroppen och viljelösa i tanken, sviktar vår vilja. Då är den djupaste formen av stöd, förmågan att kunna stödja en annan människas vilja, oumbärlig.
Jag sitter och läser i Vårdfacket om vart hälsobegreppet står idag. Och förstår att här finner vi något viktigt. Enligt Svensk sjuksköteskeförening, SSF är människan enhet av kropp och själ och ande. Begreppet hälsa är därför inte bara frihet från sjukdom utan något som innefattar hela människan och formas av hennes upplevelser.
Jag tror mig förstå vad som menas. Även om vi inte har en sjukdom som ger oss en direkt diagnos kan man ha frånvaro av hälsa. Och även om man har en sjukdom med diagnos så kan man ha hälsa.
Det är individen som helhet som bestämmer själv hur det är. Inte vi i sjukvården.
Flera personer i min närhet, både i arbetet och i det privata har under ett års tid fått allvarliga diagnoser som cancer, virussjukdommar, hjärtproblem o s v. Flera av dem ser inte sig själva som sjuka, de har blivit drabbade av något som ska besegras och som är övergående. De har en vilja att fortsätta leva och de har en hälsa som sviktar, men hälsan består ändå i olika skepnader.
När jag då ger mitt stöd till de olika individerna, har jag en känsla av medmänsklighet och kärlek i mig som är otvunget. Hemma kan jag dessutom visa och ge mycket kärlek i min omvårdnad. Här ställer jag upp och uträttar sådant som den andra inte orkar, jag visar förståelse och delar känslor. Jag blir en ställföreträdande vilja, för den sviktar hos en orkeslös person som en ostämd gitarrsträng. Men framförallt ser jag till att personen känner sig älskad i den orkeslösa tillvaron, vi kramas och ger varandra smekningar, vi kysser varandra, han ser att han är värdefull i mina ögon. Jag tror att det har betydelse. Och vi skrattar ofta. Hälsa är inte långt borta då.
I arbetslivet kan det vara betydligt krångligare att visa denna kännslosamhet som är så viktigt för ett friskare och hälsosammare liv. Jag vill inte beröra mina patienter på det viset. De betydelsefulla kärleksgesterna uteblir.
Ofta finns inte det någon som helst beröring att tillgå för dessa individer.
Men ändock ser jag att viljan finns till hälsa. De vill bli piggare, de vill sluta röka, de vill att såret ska läka, de vill att demonerna ska försvinna, de vill inte ha ett tvång , de vill vara orädda.
Men de når ofta inte ända fram. Och hur ska jag som omvårdande bära mig åt för att hjälpa till ett hälsosammare liv?
Hur ska jag stödja dess vilja? Hur ska jag veta när de har hälsa, när hälsan kommer i så många olika skepnader?
Jag jobbar dagligen med personer som har psykisk ohälsa och hela tiden måste jag kunna balansera vad som är hälsa och ohälsa. Jag måste kunna se vad som är vad, och dessutom ha verktyg för att främja hälsa. Men att se personer i en helhet är inte lätt. Det kan bli så himla tokigt ibland. Hur ska jag kunna bedömma vad som är hälsa för den andre egentligen?
Jag är sjuksköterska och jag har inte alla svar, men jag har en vilja :-)
-När vi blir svaga och sjuka, orkeslösa i kroppen och viljelösa i tanken, sviktar vår vilja. Då är den djupaste formen av stöd, förmågan att kunna stödja en annan människas vilja, oumbärlig.
Jag sitter och läser i Vårdfacket om vart hälsobegreppet står idag. Och förstår att här finner vi något viktigt. Enligt Svensk sjuksköteskeförening, SSF är människan enhet av kropp och själ och ande. Begreppet hälsa är därför inte bara frihet från sjukdom utan något som innefattar hela människan och formas av hennes upplevelser.
Jag tror mig förstå vad som menas. Även om vi inte har en sjukdom som ger oss en direkt diagnos kan man ha frånvaro av hälsa. Och även om man har en sjukdom med diagnos så kan man ha hälsa.
Det är individen som helhet som bestämmer själv hur det är. Inte vi i sjukvården.
Flera personer i min närhet, både i arbetet och i det privata har under ett års tid fått allvarliga diagnoser som cancer, virussjukdommar, hjärtproblem o s v. Flera av dem ser inte sig själva som sjuka, de har blivit drabbade av något som ska besegras och som är övergående. De har en vilja att fortsätta leva och de har en hälsa som sviktar, men hälsan består ändå i olika skepnader.
När jag då ger mitt stöd till de olika individerna, har jag en känsla av medmänsklighet och kärlek i mig som är otvunget. Hemma kan jag dessutom visa och ge mycket kärlek i min omvårdnad. Här ställer jag upp och uträttar sådant som den andra inte orkar, jag visar förståelse och delar känslor. Jag blir en ställföreträdande vilja, för den sviktar hos en orkeslös person som en ostämd gitarrsträng. Men framförallt ser jag till att personen känner sig älskad i den orkeslösa tillvaron, vi kramas och ger varandra smekningar, vi kysser varandra, han ser att han är värdefull i mina ögon. Jag tror att det har betydelse. Och vi skrattar ofta. Hälsa är inte långt borta då.
I arbetslivet kan det vara betydligt krångligare att visa denna kännslosamhet som är så viktigt för ett friskare och hälsosammare liv. Jag vill inte beröra mina patienter på det viset. De betydelsefulla kärleksgesterna uteblir.
Ofta finns inte det någon som helst beröring att tillgå för dessa individer.
Men ändock ser jag att viljan finns till hälsa. De vill bli piggare, de vill sluta röka, de vill att såret ska läka, de vill att demonerna ska försvinna, de vill inte ha ett tvång , de vill vara orädda.
Men de når ofta inte ända fram. Och hur ska jag som omvårdande bära mig åt för att hjälpa till ett hälsosammare liv?
Hur ska jag stödja dess vilja? Hur ska jag veta när de har hälsa, när hälsan kommer i så många olika skepnader?
Jag jobbar dagligen med personer som har psykisk ohälsa och hela tiden måste jag kunna balansera vad som är hälsa och ohälsa. Jag måste kunna se vad som är vad, och dessutom ha verktyg för att främja hälsa. Men att se personer i en helhet är inte lätt. Det kan bli så himla tokigt ibland. Hur ska jag kunna bedömma vad som är hälsa för den andre egentligen?
Jag är sjuksköterska och jag har inte alla svar, men jag har en vilja :-)
Visst är livet värt att leva
Grymt fina dagar har vi fått och jag har njutit enormt av dem. Det är elexiret som nu gör att jag går vidare och ser tillvaron på ett positivt sätt. Mycket händer runt omkring mig och vad jag förstår så är det jag som måste stå med båda fötterna på jorden och få det att fungera. Sambons hälsa är ganska så stabil med orken tryter rätt ofta. Han är en kämpe som jag beundrar oerhört mycket. Han förstår att livet har med kärlek, glädje och trygghet att göra. Han gör verkligen sitt yttersta och jag älskar han för det. Han har valt livet för att han har ett liv.
Just nu så har vi inte så mycket umgänge och det går bra att vara i det ändå. Härom dagen så satt jag i mitt växthus och klurade lite på de fyra elementen. Jord, Eld, Luft och Vatten.
Min strävan i livet är att vara så enkel som möjligt, jag vill inte ha komplexa saker eller händelser omkring mig. Jag vill ha enkelhet, både i känslolivet och i det estetiska runt omkring mig. Att ha kärlek och det är fullbordat.
Elden ger mig värme, det skaffar jag genom att samla ved, skapar både motion en övning på monotoni. Elden skapar också dramatik, genom att den är så vacker och farlig.
Ifrån Jorden får jag maten jag behöver, där kan det mesta växa och få liv. Grymt spännande.
Vattnet porlar på min kropp när jag vill bli ren, jag dricker mig otörstig, vatten är det skönaste som finns....näst efter en härlig kärleksstund förstås.
Luften är det som får mig att andas.
Detta är livet.
Just nu så har vi inte så mycket umgänge och det går bra att vara i det ändå. Härom dagen så satt jag i mitt växthus och klurade lite på de fyra elementen. Jord, Eld, Luft och Vatten.
Min strävan i livet är att vara så enkel som möjligt, jag vill inte ha komplexa saker eller händelser omkring mig. Jag vill ha enkelhet, både i känslolivet och i det estetiska runt omkring mig. Att ha kärlek och det är fullbordat.
Elden ger mig värme, det skaffar jag genom att samla ved, skapar både motion en övning på monotoni. Elden skapar också dramatik, genom att den är så vacker och farlig.
Ifrån Jorden får jag maten jag behöver, där kan det mesta växa och få liv. Grymt spännande.
Vattnet porlar på min kropp när jag vill bli ren, jag dricker mig otörstig, vatten är det skönaste som finns....näst efter en härlig kärleksstund förstås.
Luften är det som får mig att andas.
Detta är livet.
Blåkulla by night
Gjorde mig i ordning för avfärd på skärtorsdagen
Vilken resa ....och vilken natt !!!!!!
Hade Ni andra lika bra???
Vilken resa ....och vilken natt !!!!!!
Hade Ni andra lika bra???
