Min syster är helskön....Vilken eftermiddag :-)
Dagarna innan jag åkte iväg till P&L så bestämdes det att syrran skulle flyttas hem. Hon ska ha vård i hemmet istället för på sjukhuset. Samma dag som de hade vårdplanering kom äntligen hennes tarm igång. Tack gode gud. Vi hade fått ett väldigt dystert besked av läkaren och vi tog då beslutet att nu sätter vi in alternativmedel. Vi förskaffade Aloe Vera flytande till henne. Som ett sista försök att få igång hennes mage. Läkaren som vi diskuterade detta med höll med oss att det inte alls fanns några som helst hinder att försöka detta sista alternativ.
Detta vad alltså precis vad vi hoppats på skulle hända. Tarmen skulle komma igång och hon skulle kunnna börja äta och bajsa. Då kanske hennes krafter kommer tillbaka för att hon ska bli så stark att de kan börja ge henne cellgifter.
När jag kom hem så har syster yster kommit hem för flera dagar sen. Hon är på benen. Och hon äter och bajsar som bara den. Skäller lite på gubben och gullar med grabben och hunden. Jag börjar tokgråta. Jag tror faktiskt att jag drömmer.
Min syrra är nog den segaste och mest envisa människa jag känner. Så jävla envis så man kan bli tokig ibland.
Idag fixade hon skjuts av mamma och kom hit och hälsade på. Hon inspekterade trädgården och satt sig sedan bekvämt tillrätta. Sa att hon var så sugen på att festa till lite !!!!!
I och med att Magnus inte dricker alkohol så hade han naturligtvis alkoholfri öl hemma. Vi satt och drack lite i skuggan och skrattade. Men hallå!!!! Vad hände????
Kanske har livet bestämt sig för att dra ned på takten ett tag, och det är jag sååååå tacksam för.
Peace&Love
Aloe Vera
Semester och Volbeat....thank God it´s P&L
Jag e fulladdad i mitt musikcentra! Mina fötter värker. Jag e så trött. Och ändå såååå glad!!!
Vi har lyssnat på så himla mycket bra musik under helgen och totalt flippat ut flera gånger under konserterna.
Jag har dansat skiten ur mig själv flera gånger, och det var länge sedan. Musiken själv har den förmågan, jag behöver inte andra subtiut. Det är fruktansvärt befriande. 
Peace&Love Borlänge scen Utopias mixerbord, solen sken och det första bandet vi hörde var Backyard Babies. Dregen så himla läcker, men jag blev faktiskt förvånad att han sjunger sååå lite.
Efter det så hamnade vi bland Lasse Winnerbäcks fans och lyssnade på hans första konsert av tre under Peace&Love, rätt så okej faktiskt, tack vare hans lyrik så blir han ju förlåten för allt och det gör inget om man inte ser honom. Han fungerar ändå :-)
Ja så här är vissa klädd på festivalen, det gäller att ha en bredd i sin förståelse. På killens rygg var en kuk ritad med undertexten "ligg 10 kr". Där slutar min förståelse, jag tycker synd om han jag.
Nä det behövs mer för att knocka mig. Som danska VOLBEAT. Där levereras musik i sin allra bästa tappning. Det finns liksom inget bättre. Killarna har redan intagit scenen när vi kommer fram. Vi hör dom på avstånd och blir lätt hysteriska att vi missat något springer vi nästan ifrån varandra Karin å jag. 
Jag får en dos av det bästa rock jag någonsin har hört. Mitt ute på en gräsplan i Borlänge så har jag mitt "moment". Hamnar liksom i hypnos, musiken de levererar är så jä'vla bra och sättet de gör det på är i särklass det sexigasten jag sett någonsin. Det finns fyra killar på scen som låter som om de ägde hela Borlänge. Deras övergångar är så sköna att det liksom inte märks, trummorna är tunga som bly OCH sången är det bästa jag hört. De är normalt byggda killar med kort hår i svarta kläder, tatuerade till hakan. Framtoningen är det liksom inget fel på, that´s it!
Efter det såg vi Thåström, och det var väl tur det annars har vi nog aldrig kommit ner på marken igen ;-)
Kärlek är för dom, dom som har tur!
Ja det är ju så med den mannen, han har ett sätt att beröra som inte många har.
Alla vill till himlen å åka limosin förstås .....
Under torsdagkvällen såg vi två band som verkligen söööööööög. A Camp med Nina Persson, men hur tråkigt får det bli?
Och Mötley Crue. Men varför bokar man ett band som är såååå dåligt och som är såååå fula att de inte ens kan ha storbildsskärmarna på? Dessutom låter Vince Niel som Kalle Anka. Vi gick därifrån efter ca 15 minuter. Vilket jävla skit.
Jag hade helt klart den bästa kvällen på länge, Peace&Love.
Livet, Thåström och Mod....krånGligare än så Är det inte
På Torsdag går jag på min allra första sommarsemester någonsin. Jag har aldrig haft en svensk sommarsemester i mitt liv. Jag har spenderat flertalet månader i olika länder på resande fot och vill man kalla det en välbehövlig semester så var så god. Jag har aldrig behövt en semester så som jag gör Nu.
Nu ska även jag gå in i Svenssonlivet på allvar, det blir en riktig sommarsemester i Sverige. Spännande!
Inleder den på torsdag kväll i Borlänge och Peace&Love. Inte så himla dumt va?
Massor med band som jag vill se och ändå fler band som jag aldrig hört talas om faktiskt. På jobbet har dom haft sina kommentarer om mitt val av semesteraktivitet.
Du e juuu snaaart femtio år Anna.....vad ska du göra bland alla dessa ungdomar???
Lyssna på musik kanske....
All denna musik som man har lyssnat på i så många år....varför skulle den bara lyssnas av ungdomar i 18-25års åldern, just i Borlänge?
Fattar inte riktigt det jag.
Jag ska njuta av att vara ledig och göra det på Mitt sätt. Så nu e det slutsnackat om det, Tack.
Sen har jag en planerad utställning i min snickarbod, tillsammans med Maria. Jag visar mitt måleri och hon sina foton. Någon gång i mitten på juli blir det av. Vågar jag det? Ja det gör jag!
Rädslor är till för att konfronteras. Jag vill ju vara en modig människa jag. 
Syster Madde som har ett helvete nu vill jag kunna hjälpa och stötta. Hoppas att hon blir bättre och får ett smärtfriare liv framöver. Hon kommer inte att tillfriskna bara för att jag sätter mig i ett läge där jag bara deppar ihop hela tiden. Jag ska ta vara på tiden med henne och däremellan samla krafter och glädje. Det får jag om jag Lever!
...i hopp och förtvivlan
Men när det extensiella frågorna kommer, med döden i hasorna. Kan inte jag längre vara normalt fungerande. Jag får ångest som jag inte kan styra över, blir drabbad av en förtvivlan som inte går att rå på. Jag hittar inte något att ta fasta på. Jag famlar i mörkret och försöker greppa tag i något hållbart. Det är en hemsk upplevelse.
I mitt liv just nu är det så här. Min syster är väldigt sjuk och det är så jävla fel. Hon ska inte vara sjuk, hon ska vara den hon alltid varit. Pigg, envis, jobbig, glad och alltid nyfiken på livet. Hon ska lyssna på Bruce eller Jerka, hon ska åka på någon resa och njuta av dess miljö och kulinariska höjder. Strida för djurens rättigheter, och vara den man frågar när ens katt är sjuk. Hon ska påta i sin trädgård och bli solbränd långt före oss andra. Hon ska fan inte vara där hon är nu!!!!!
All denna väntan i hopp om att få svar är så olidligt jobbig. Man har inte alls någon vidare insikt när det gäller ens närmaste hälsotillstånd. Man är FÖR känslig för det. Det går inte att vara konkret eller interlektuell. Känslorna styr.
Ena dagen så har man tillförlit att det här ska gå bra, det finns inte några hinder alls som hon inte kan ta sig förbi. Och andra dagen så simmar man i en bottenlös förtvivlan. Så är det.
Gårdagen var en av de värre dagarna. Den slutade bra. Jag var till kyrkan med några vänner och det var Sinnesrogudtjänst. Tack alla som hjälpte mig. I kyrka fanns värme, där fanns hopp och glädje, där fanns liksom ingen förtvivlan. Genom de som hade modet att tala inför oss andra fick jag styrkan att tro, jag fick glädje genom musiken och genom mina vänner fick jag kärlek. Allt detta behövs nu.
Annanassalsa
Mitt liv just nu!
Visst låter det tokigt? men det är faktiskt så. När jag kommer tillbaka till jobbet är det efter att varit ledig i fyra dagar, då finns det mycket att ta igen. Samtidigt så jobbar jag bara i två dagar för att åter gå på tre dagars ledighet. Vips så finns det inte nåt krut i durken!
Jag hinner inte hitta glöden eller viljan. Jag vill hem till min trädgård igen jag! Inte vara på jobbet. Fastän jag är utvilad.
Sonen har sommarlov igen! Han hoppade av gymnasiet för att hamna på Hantverkslinjen på Västerberg Folkhögskola. Där har han gått ett år nu. Det bästa året enligt honom själv. Och jag håller faktiskt med honom. Vilken fantastisk skola! Hoppas han kommer in där nästa år också. Han gamla klasskompisar tar studenten i år. Och det gör inget. Jag tror sonen är lyckligare än dom, Han har känslan men inte rätta viljan. Att vara i en sådan givande miljö som på Hantverkslinjen, föder något på längre sikt. Och så får det bli!
Min vännina och jag skall ha utställning i sommar. Herregud! Det är ju nu snart!!!!
Maria ska visa sina fotografier och jag min målning. Ja sonen får nog vara med på ett hörn han också. För han bör ju visa upp det han skapat under året tycker jag, får se till att fråga honom.
Vi kommer att ställa ut i vår snickarbod, vi sätter upp en skylt nere vid vägen Varierad Konst På Vägen. My god va kul!!!
Sambon har äntligen börjat sett ljuset i tunneln. Det är jag så himla glad över. Den 17:e Juli är det klart. Kanske kommer kärleken smygande nedåt vägen igen, vad vet jag :-) Jag har iallafall inte slutat hoppats och inte han heller :-)
