Bamsesmattes

    

Förbjuden frukt- är så förbjuden att det inte går att motstå

Just att den är förbjuden gör den så ätbar

Frukten i sig behöver inte vara speciellt god

Den behöver inte ens vara speciell

Bara den är förbjuden

Den hålls vid liv just för att man inte äter den

När man inte äter den så lever den

Motståndet ger inte vika för rädslan att den smakar illa

Oviljan att förbruka den är obeveklig

Viljan att äta den är så stor... rädslan större

Viljan att respektera börjar svikta

Den intensiva färgen i frukten viker inte undan

Intensiteten ger sig inte

Viljan är stor ... lusten snart större

Den är förbjuden

Äktenskapet är en överskattad institution, som varken gör dig lyckligare eller mer lyckligt lottad. Du får inte samhällets välsignelse för att du på papperet är gift, vigselbeviset är i sig inte värt ett rött öre! För samhället är äktenskapet enbart en institution där det skall reproduceras.

Kärleksbevis i vardagen är däremot mycket mer värdefullt, när du visar kärlek till andra och respekterar dem för dem de är, då är du lycklig och blir mer lyckligt lottad. Det är säkert.

Jag tror inte att någon av mina vänner som är gifta, d v s ingått äktenskap, har gjort det därför att de ska kunna reproducera barn. De har gjort det av kärlek, både ingått äktenskap och reproducerat. Det finns grupper i samhället som är emot att homosexuella skall kunna ingå äktenskap, som hävdar att samkönade äktenskap aldrig kan garantera barnens rättigheter och intressen. Jag tror de har fel. Det är nämligen så att kärleksfulla människor tar hand om varandra.

Äktenskapet är romantik och juridik. Med det menar jag att det romantiska ljuset att vara någons fru/man är grymt förvirrande, du kan så lätt gå vilse.

•-         Vill du bli min fru?

•-         Ja och jag ska älska dig i nöd och lust tills döden skiljer oss åt

Men hallå! vakna upp! Vi håller inte ihop tills döden skiljer oss åt och det där med nöd och lust är det si och så med. Vi byter faktiskt ut varandra flera gånger i livet numera. Det är normalt idag, det var det inte för femtio år sedan. Äktenskap är förlegat och något som många människor idag inte längre har någon tilltro till.

Rent juridiskt sett så har väl äktenskapet något med arv och alibi att göra. Vi har regler kring det ekonomiska, som gör att vi kan skatta eller fiffla bättre om vi har en fru/man.

Vad jag inte förstår är följande; varför värnar man om äktenskapet och dess lagar, på ett sådant nedlåtande sätt, mot individer som har en annan sexualitet än heterosexuella?

Varför vill homosexuella över huvud taget ingå äktenskap, när de inte behöver?

Varför skall man över huvud taget gifta sig?

När man kan lova inför gud, natur och sina vänner att man kan älska så länge man har lust närhelst man har lust, heterosexuell som homosexuell. Kärleksfullt!

         

Jag är så jävla arg.  Besvikelsen som jag bär inom mig  började för några veckor sedan. Funderade varför min feghet kommit krypande och intagit min själ, tagit ifrån mig mitt mod. Att inte våga säga vad man tycker, vill inte såra eller göra någon ledsen, det är faktum.
Men hallå Anna du kan aldrig vara oärlig, för då blir du själv den stora förloraren, den som är mest ledsen!
Den som inte håller. Och håller inte du så är det ingen idé att leva.
Vad är det för mening med livet om man inte kan leva det?

Ville fundera över framtiden och drömmarna skulle vara en del av detta, ville drömma och forma. Allt slogs  i kras. Det blev liksom bara ett stort måste ändå. Vart tog min frihet vägen, friheten att välja, drömma och göra? Det känns inte bra att vara låst, att vara den som måste se till bestyren för att leva.
Jävla jävla skit!

Jag gnäller och gnäller, men varför kan jag inte få göra det. Måste jag hela tiden tänka att jag ska vara glad som inte "har det som barnen i Biafra"...
Vi är långtifrån bortskämda, vi betalar fortfarande på vår skuld, just för tillfället är räntorna väldigt höga. Visst fan kan man väl ibland fundera om inte det ändå är några gudar som sitter någonstans och leker "arga leken".

"Jag lever jag lever det slår mig ibland
än har jag min plats här på jorden
hur vi kom iland förvånar mig än
jag lever på övertid"....

Text av Py Bäckman som jag många gånger tar till mig. Min plats här på jorden är inte självklar, jag vet att den är lånad eller i alla fall tilldelad. Så var nu glad.
Men jag vill  inte vara glad. Jag vill just nu bara vara arg.

Tänk vad en älg är stor. Häromdagen när vi körde från Jäderfors, kom det en stor älgtjur fram ur skogsbrynet och ville över vägen. Vi var fem stycken i bilen, som kördes av sambon. Som tur är!

Magnus är faktiskt den enda människa som jag känner mig säker att åka bil med. Till 99%!

Vi åkte väl sådär i nittio kilometer i timmen. Tjuren kom från vänster, uppifrån en kulle och skulle över vägen. Den ser att vår bil kommer så den viker av och försöker bege sig innåt i skogen igen, utan att lyckas, så det blir en övergång.

Vi saktar ner farten rejält, till saken är att det i bilen finns två jägare som faktiskt jagar i det område dit älgen är på väg. De vill ju se och studera eventuellt byte. De uppskattar ganska snabbt att det är en fyrtaggare och en kapital tjur. Alltså ett fint djur som förmodligen får leva många år till.

              

Men förstå om jag hade kommit där ensam i min lilla bil.
Jag har inte det bästa mörkerseendet och hade förmodligen blivit så skärrad att jag skapat en jäkla oreda på Järbovägen vill jag lova.
En älgtjur är faktiskt vårt största hjortdjur med en levande vikt på ca 500kg. Över lilla Hyndaien, över mig och......
Nä jag ska verkligen se till att köra mer förnuftigt hedanefter. Hålla hastigheten och undvika mörkret.

Igår var det min födelsedag och jag hade det jättemysigt, precis så som det ska vara tycker jag.
Jag gillar födelsedagar!
Det är ju liksom min dag då jag får frukost på sängen av min sambo. Jag får ett leende från min tonårsson. Jag får flera sms och  oväntade kommentarer på facebook, och det gör mig glad.  Mina släktingar och vänner kommer över för en fika och vi kan sitta och prata och skratta. Himla mysigt!


                             


Förra året, när det var ca en vecka kvar till jag skulle fylla år, hörde jag någon/några som stod och sjöng "ja må hon leva" i min brevlåda (jag bodde i lägenhet då). Med blommor i handen och ett jäkla gott humör kom fam Lundmark/Gustavsson fel dag, men himla välkommen var de ändå.
I år kom de på förmiddagen, funderandes om vi precis stigit upp? Jag sa inget! Vi höll på städa och det tog en stund innan det blev fråga om fika.
Max gillar att fika. Så jag frågade om han ville göra en tårta med mig, mitt i vispandet av grädden kom det;
- visst har vi bommat något?
Vi hade jättekul och fikat blev jädrans gott! Max tack för att du hjälpte till med tårtan och dukningen!  

                                           
 
På kvällen åkte vi in till Gävle och gick på Church street saloon. Vi frågade om Agneta och Stefan ville följa med.
Dom firar 23 årig bröloppsdag idag! Grattis!

                                   


Men hur mycket lägger de på tallrikarna där! åh my good!
Vi var fem stycken som rullade ut därifrån, kan jag lova!
Didrik, tack för att Du följde med! Det var den bästa presenten  jag kunnat få!
Till Magnus vill jag bara säga, Jag älskar dig!